Enter the greys

2010 kommer såklart också för alltid att vara året när jag upptäckte mina första gråa hår. Det är dock inte helt sant, eftersom det inte var jag som upptäckte dem. Det var en tsidag (såklart), den sista innan jul. Jag och Honey satt och tog en kaffe efter maten, som vanligt. Helt plötsligt upplyser hon mig om att jag har gråa hår. Jag beordrar henne att rycka loss det, så jag får se. Och ja, där var det. Till hälften mitt eget hår, till häften något annat. Silver. Grovt. Som tagel. Jag blev paff. Inte för att det gör mig så hemskt mycket (bara lite) utan mest för att jag blev överraskad. Jag trodde inte att de skulle komma redan, innan jag ens är 28 år. Men där var dem, för det var inte bara ett. Jag tror jag hann dra ut ett tiotal. Sedan polackfärgade jag håret (detta hade inget med uppkomsten av de gråa att göra, I promise) och nu är de nowhere to be found. Tror jag. Men att jag inte ser dem är ju inget att gå efter, jag såg dem ju inte från början heller.