Vi pratade lite om språk, Fröken C och jag. Hur en person som inte verkar mycket för världen när man ser honom har blommat upp enormt i mina ögon genom skift. Och det går inte att förneka hur mycket språk betyder för mig. Inte bara det rent fascistiska (de - dem) utan det estetiska. Hur man väljer ord och använder olika ord för att nyansera. För att ta ett mycket enkelt exampel så är inte doft och lukt samma sak. Och hur bygger du dina meningar? Vilken ordföljd använder du dig av, i olika sammanhang?
Mitt talade språk och det skrivna är långt ifrån varandra ibland. Det skrivna språket får ta större proportioner, vara mer dramatiskt och utsvävande. Jag gör hönor av fjädrar och älskar varje sekund av det. Jag älskar att leka med språket, bytta plats på två ord, flytta ett kommatecken. Och de korta meningarna, som jag älskar sedan jag var mycket ung. Ibland inte mer än ett ord. Någon sa till mig att en mening inte kan bestå av ett ord. Jag har aldrig brytt mig om det. Det känns rätt.
Nu längtar jag efter att skriva. Inte jobbmail, inte skoluppgifter, utan texter. När fingrarna får flyga fritt och tankarna svävar i banor jag inte kände till innan meningen började. Det var alldeles för länge sedan. Jag saknar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar