Jag hade tänkt skriva om hur fint vi börjar få det i lägenheten, om söndagens utflykt till Vallda Sandö och de stirrande korna, om hur fruktansvärt jobbigt det var att springa igår för första gången på tre veckor. Jag orkar inte. Det är lite skit samma. Igår fick jag beskedet som var mer eller mindre väntat men lik förbannat jobbigt. Jag blir uppsagd från mitt bemanningsföretag. I Två månader fick jag känna på hur det är att var tillsvidareanstäld. Det enda som är positivt är att jag får vaa kvar uppdraget ut. Hur långt det blir vet jag inte me det borde ta slut i höst någon gång. Då kanske det har börjat vända på arbetsmarknaden. Jag hoppas det. Sist jag var arbetslös tog det mig ett halvår att få jobb och då var inte marknden lika dyster som den är nu.
Fan.
2 kommentarer:
kram! Det kommer att fixa sig det vet jag. Det ser ljusare ut till hösten =)
Lider med dig gumman!!! :(
Skicka en kommentar