Jag trodde den här dagen skulle bli så bra! Det är fredag, jag ska ha min första ensamkväll i nya lägenheten, jag har handlat god mat och när jag vaknade i morse hade någon lagt en filt på mig så jag inte skulle frysa. Termometern visade 19 grader och himlen var mulen. Det var så skönt ute!
Iofs borde jag ha anat att det skulle skita sig. Jag lyckades nämligen stänga av alarmet istället för att snooza imorse. Jag skyller på att det var andra morgonen med den nya telefonen. Hur som helst, nästan framme vid jobbet har vädret ändrats till varmt, kvavt och kväljande och dessutom är jag så hungrig så jag nästan skulle kunna kräkas. Det sista är ju väldigt dumt eftersom jag bara har torkade aprikoser (och choklad) på jobbet och mackorna i matsalen har enligt mina kollegor krympt och blivit degiga och alltså inte värda vatten, än mindre pengar. Så nu sitter jag här och tuggar på mina aprikoser (att det krävdes sax och våld för att öppna påsen behöver jag väl inte ens nämna?) och dricker vatten och längtar bort liiite mer än vanligt.
Och inte har jag sprungit på hela veckan heller. Inte sen måndag förra veckan, faktiskt. Varför skulle jag anmäla mig till varvet, det var väl ytterst korkat? Jag vet ju hur duktig jag är på att påbörja saker och hur fullkomligt värdelös jag är på att avsluta dem! [insert en aning självförakt here].
Nej men jobba lite då kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar