Loppisrunda!

Den här dagen verkar precis så underbar som jag förutspådde. Tre timmar spenderade jag i stan och jag besökte två loppisar, Kommersen och Holmens.

På Holmens köpte jag ett kaffemått (som jag inte brydde mig om att fota) samt:

En söt liten blå porslinsburk med lock som nästan är mörklila.

Vinner man inga sporttroféer så får man köpa dem! BK Fyren Bästa bandyspelare 1960.

På Kommersen hittade jag det som jag alltid tittar efter, Höganäs.

Två fina muggar i minsta storleken (som jag inte har sedan tidigare, dock i två färger som jag har på de andra muggarna).

Fler loppisdagar blir det, den är en sak som är säker.

Ibland är jag tjejig

Unnade mig en shopping frenzy igår. Räkningarna var betalda så jag tyckte det var ok. Och för en gångs skull lyckades jag få tag i precis det jag ville ha. Trekvartsjeans, svart bolero, vita tygskor. Och så provade jag en "skinn"jacka i MC-modell som inte fanns i svart i nån butik så den beställde jag på nätet när jag kom hem, tillsammans med en Star Wars-top.

Jag tror våren kommer att bli lite rockig. Och rutig och prickig. I like it. I like it a lot. A polka dot.

Sammanfattning av Beijing

Så, nu är jag mer fokuserad och kan skriva det här.

Hemresan gick bra så när som på en sak. Min väska vägde såklart inte under 20 kg. Damen i disken var såklart den nitiska typen. 1400 spänn kostade det mig att få hem väskan i det skick den var. Skit samma tyckte jag. Det är inte som att resan kostat mig så mycket. Flighten från Beijing till Köpenhamn var riktigt angenäm. Maten var bättre än på ditresan och planet var halvfullt så stolen bredvid mig var tom. Jag sov en timme, läste, löste korsord, lyssnade på musik. Riktigt trevligt. Sen landade jag i Köpenhamn och letade rätt på min gate. Började skriva ett sms till K för att förklara att det inte gick att ringa men jag var iaf nästan, nästan hemma. Då ser jag i ögonvrån hur en person närmar sig mig och jag undrar varför i hela helsicke någon är på väg rakt emot mig?! Så jag tittade upp... och tror inte mina ögon. Där står K. I Köpenhamn! Han åkte till Köpenhamn för att möta mig! Så vi tog en öl och sen flög vi hem tillsammans. Underbara älskling.

Jag ska lägga upp en del bilder i ett eget inlägg också.

Tänkte iaf berätta vad jag shoppat, det vill ni säkert veta! Detta köpte jag till mig själv:

• 7 par Converse i olika färger och modeller
• 2 par ballerinaskor
• Sidenklänning
• Jadearmband
• Jadehänge
• Jadeörhängen
• 2 olika pärlhalsband
• 2 par olika pärlörhängen
• Pärlarmband
• 2 andra par armband
• Ytterligare ett par örhängen
• Bröderna Lejonhjärta på kinesiska
• Hello Kitty-plånbok
• 2 plånböcker/kuvertväskor
• Vit stickad tröja med sculls
• Kjol
• Armbandsur
• 2 sjalar
• Souvenirbok från muren

Sen köpte jag en hel del presenter också men jag törs inte skriva vad eftersom någon av mina kära familjemedlemmar kanske börjar läsa bloggen innan vi hinner ses. K hade bett om 12 presenter, utöver Conversen som han fick betala själv. Han fick 12 presenter. De seriösa var en kokbok och en kimono, sen var det nån sprit, nån krydda, godis, nyårsdekoration, chiliolja och lite annat krafs. Men det var 12 iaf.

Och så gjorde jag lite annat också, som bussturen till muren, manikyr och pedikyr.

All in all, en fantastisk upplevelse på så många sätt! Åker jag dit igen så hoppas jag kunna göra det med en mer eller mindre tom resväska.

Sammanfattning

Det är så svårt att sammanfatta det här äventyret. Vissa saker kommer jag att sakna från Beijing och vissa saker ska det bli skönt att slippa. Att vara här har varit en fantastisk upplevelse och jag tror att jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka.

Det jag främst kommer att sakna, och det är ju inte specifikt för Beijing, är nog friheten. Jag gnäller ofta hemma om att jag inte får tillräckligt med egentid. Nu har jag fått två veckor av egentid. Det är nästan som att vara singel igen, på det bra sättet. Jag kan gå vart jag vill, när jag vill och ingen behöver veta det. Jag behöver inte komma överens med någon utan kan bara följa mitt eget huvud. Men det är klart att jag har saknat K, och det är inte kul att äta middag ensam nästan varje kväll i två veckor. Även om jag ätit massor av god mat så längtar jag ändå hem lite grann. Jag är beredd att äta korv och makaroner i flera dagar, bara jag får göra det med någon. (Så väldigt "Tillsammans" av mig.) Det ska också bli skönt att kunna dricka kranvattnet.

Jag kommer att sakna den löjligt billiga kollektivtrafiken och de billiga taxiresorna. Att sitta i en taxi i en timme har inte kostat mig mer än 70 yuan och att resa med tunnelbanan kostar 2 yuan. Det jag inte kommer att sakna är trafiken. I Beijing nyregistreras 500-1 000 bilar varje dag. Inte konstigt att det är kaos på vägarna. Inte konstigt att de behöver åttafiliga vägar med den trafiken, och det är väl knappast förvånande att jag varit rädd mer än en gång när jag gått över en sådan väg. Folk kör som idioter och tutar för fullt och ingen använder säkerhetsbälte. Folk cyklar och går i och för sig också som idioter.Och trångt är det. Beijing har samma yta som Belgien och här bor 18 miljoner människor. I rusningstrafik känns det som alla är ute samtidigt. Att åka tunnelbana i rusningstrafik är något jag inte planerar att göra om.

Det ska bli skönt att komma hem till en plats där jag kan göra mig förstådd. Språket här är inte enkelt. Jag kan säga hej och tack men inte mer på kinesiska och många pratar inte engelska. Inte en enda taxichaufför har kunnat engelska. Det har gått bra ändå men det ska bli skönt att slippa oroa sig för en massa missförstånd. Å andra sidan kommer jag att sakna engelskan. Jag har levt med den i två veckor nu, den enda svenskan jag pratat har varit vid videosamtalen med K på kvällarna. Annars har det varit engelska i såväl tal som tanke. Det har varit rätt trevligt, att verkligen känna att jag behärskar språket fullt ut. Det ska också bli trevligt att komma åt internet ordentligt. Jag kommer åt google, och min gmail och de flesta nyhetssidor men bloggen och Facebook är blockerade. Och egentligen gör det väl inget, alla skulle nog behöva en Facebook-paus ibland, men det är lite irriterande. Jag är i alla fall väldigt tacksam att MSN och mailen funkar, och att jag kan maila till bloggen. Jag skulle inte vilja bo här men för två veckor tycker jag det är acceptabelt (sen har vi ju hela yttrandefrihetsaspekten men jag orkar inte gå in på politik just nu).

Något jag definitivt kommer att sakna är shoppingen. Eller delvis i alla fall. Det ska bli skönt att kunna gå in i en affär och titta runt och redan från början veta vad priset på varan är, och veta att priset är det samma oavsett vem som köper varan. Prutningen är jobbig och jag har varit väldigt ojämn. Att betala 50 för en klocka med utgångspris 95 var inte så imponerande. Att ballerinaskorna gick ner från 160 till 40 var lite bättre. Jag kommer dock att sakna prisnivån. Visst att grejerna är "fake". Säkert att jag bryr mig. Jag är ingen märkestjej och jag tror inte grejerna är i sämre skick bara för att de saknar nåt som den riktiga varan ska ha, typ en plupp på sulan som verkar vara fallet med Conversen. Jag älskar att jag kunnat köpa ballerinaskor för 40 yuan och Converse för 90 yuan (som dyrast). Jag älskar smyckena jag köpt, från armbanden för 10 yuan i förbjudna staden till det solida jadearmbandet som jag köpte på fabriken och som gick loss på nästan 400. Jag gillar egenligen inte att ha dyra smycken (ja, jag tycker 400 är dyrt), det gör mig nervös. Men det är snyggt. Väldigt snyggt. Jag gillar jade. Enkelt, oftast grönt och hårt nog att repa glas. Det passar mig.

Jag måste minnas känslan jag hade när jag kom hit. Paniken, ångesten, den fruktansvärda uppgivenheten. Jag behöver minnas den för att kunna placera den brevid känslan jag upplevde igår kväll. Vemod. Jag hade packat resväskan och jag drog från gardinerna och kröp upp i fönstret. Där satt jag och tittade ut, på trafiken, ljusen och de höga byggnaderna. Jag insåg att Mölndal kommer att kännas litet efter det här och jag inser vilket äventyr det varit för mig. Det har varit min första resa ensam. Min första riktigt långa resa, min första resa som varat längre än en vecka och min första resa som inte varit semester. Jag har varit i en stad som är stor som ett land, där jag inte känner någon, få pratar engelska och skyltarna är obegripliga. Och jag kommer att sakna det. Jag känner mig stärkt av den här upplevelsen, för att uttrycka det milt.

Och hemma har K gått och längtat efter mig (påstår han iaf) och jag har längtat efter honom och jag är så glad att jag är i ett förhållande där vi efter nästan 3 år fortfarande längtar efter varandra. Det är inte alltid så. Jag har en fantastisk pojkvän, så enkelt är det. Det är därför han ska få tolv presenter när jag kommer hem. Och jag antar att det är därför han fixat något enkelt men lyxigt för oss att äta vid min hemkomst (ca kl 22 lördag kväll) och han inte berättar vad det är. Jag antar att det är därför han ordnat så vi ska åka bort nästa helg. Vi ska fira min födelsedag. Jag vet inte vart vi ska.

Ja... det ska bli skönt att komma hem!

Sista dagarna

Nu har det rått bloggtystnad ett par dagar här och ni funderar säkert på vad jag haft för mig (eller inte). Jag måste tänka efter, dagarna flyter ihop.

Vad gjorde jag i måndags? Oh, just det! Jag lyckades lokalisera The Place. Där hittade jag en enorm bokhandel där jag hade kunnat gå omkring i timmar. Jag letade efter Maos lilla röda på kinesiska men hittade den inte och vågade inte fråga. Böcker var inte alls dyrt, synd bara att det är så tungt. Jag köpte en bok till mig själv, jag kunde inte låta bli. En av mina allra högst rankade favoritböcker, Bröderna Lejonhjärta, på kinesiska. Jag hittade också en indisk restaurang som måste vara den som Honey tipsade om. Där åt jag middag och det var jättegott. Tillbaka på hotellet kröp jag ner i sängen och tittade på Glee, alla avsnitt utom det sista som inte fungerade.

På tisdagen hade jag bestämt middagsträff med Markus från München. Vi åt på ett ställe nära hans hotell där han hade varit en hel del och jag förstår varför. Jättegod mat! Efter det tog vi en taxi till olympiadområdet och kollade på Water Cube och Birds Nest. Det var upplyst och jättefint. Lite svårt att ta kort bara eftersom det låg en rätt rejäl dimma över stan hela tisdagen. Men det gick, så jag har bevis på att jag varit där. Det var mycket finare på kvällen än på dagen. När jag skulle hem därifrån tog jag tunnelbanan. Jo, jag vet vad jag sa. Det sa jag under middagen också men när jag väl stod där vid en tunnelbanestation så kändes det rätt lockande. Och det funkade bra. Mycket mindre folk än de andra gångerna och jag var hemma på ca 40 minuter. Har jag berättat vad det kostar att åka tunnelbana? Det kostar 2 pengar och då kan du byta hur många gånger som helst, dock ingen returresa eftersom spärren äter upp biljetten.

Igår, onsdag, smet jag tidigare från jobbet. Planen var att gå till Yasow market och klara av den sista shoppingen. Det gjorde jag också. Sjalar, lite mer skor, och smycken. Vips hade jag slut på pengar och då var det dags att traska hem. Jag var tillbaka på hotellet strax före 19, dumpade grejerna och gick och åt middag. Jag gick till Steak Factory. Ni vet ju hur mycket jag gillar kött. Nej, precis. Ni vet kanske att det bor en liten vegetarian i mig som kämpar för att komma ut (den förblir dock instängd till den dag jag kan äta linser/bönor/ärter utan att kräkas). Så varför gick jag dit? Jag var sjukt sugen på pommes! Så jag beställde en kinesisk öl och en New York strip steak. Vad jag fick? Ja, inte fan var det pommes. Fyra små potatisskivor och lite, lite grönsaker. Sen var det bara en köttbit och sås. Otroligt GI, och det var riktigt gott, men potatisen var grymt god så det hade gärna fått vara mer av den. De hade kobe där också. Dit hade jag tagit med K om han hade varit här. Efter middagen ett snabbt besök på supermarketen där jag köpte glass och kakor. Sedan la jag mig i sängen, åt glass och kakor och tittade på Harry Potter.

Ikväll blir det nog också lugnt, och imorgon blir det definitivt lugnt. Ska försöka börja packa. Det är tur att jag är en mästare på Tetris. Funderar över vad min sista middag ska bli. Hade jag uppskattat kött så hade det lätt blivit kobe. Det kanske blir det ändå. Eller så blir det indiskt. Vi får se. Två middagar till. Sen är det hemresedag. Packa, ta en promenad. Kanske unna mig lite frukost. Sen åka till flygplatsen. Äta nåt (räknar med att maten på planet är oätlig även denna gång) och shoppa struntsaker för småpengarna. På lördag kväll är jag hemma igen. Två veckor – poff.

Utflykt och mer shopping

Oj, oj, var ska jag börja? Fredagens middag med Alex, kanske. Han fick välja ställe och sköta all beställning. Det slutade med ett bord fyllt av godsaker. Hemgjord öl (ganska fruktig lager, gott!), kinakål i buljong, fisksoppa, nån gryta med fläsk som var rysligt starktkryddad med chili och vitlök, gung bao kyckling (som är helt annorlunda här men väldigt, väldigt gott) och sist men absolut inte minst: pekinganka. Det var tillräckligt med mat för fyra eller fem personer! Och så gott! Framförallt ankan var riktigt grym. Man fick in huvudet också, delat i två. Så jag smakade på ankhjärna.... det var inte alls tokigt. Efter maten försökte han betala men det tyckte inte jag. Han tjänar 4500 yuan i månaden efter skatt. Det är ungefär vad jag får i traktamente för en vecka här så jag tyckte det var en utomordentligt dum idé. Det slutade med att jag hotade honom med stryk för att få ta notan. Han fick lite dåligt samvete för att han hade beställt så mycket. Vad tror ni att kalaset kostade? 180 pengar.

På lördagen var jag på en bussutflykt. Vi var 5 personer (ett par från Taiwan och två tyska killar) plus guide och chaufför. Första stoppet var Minggravarna. Det var sådär, mest för att det kändes som vi rusade igenom det. Å andra sidan var det svinkallt så jag hade inte velat vara där så länge. Men om det är fint väder så vore det nice att gå omkring där. Det är jättefint och det finns mycket att se och läsa. Efter det åkte vi till en jadefabrik. Också sådär, vi mer eller mindre rusade igenom där man såg fabriken och sen var det fritid för shopping. Jag föll dock för det och köpte ett armband som jag egentligen tyckte var lite för dyrt men jag tror jag kommer att gilla det. Köpte också en boll som symboliserar familj. Tänkte att den blir en fin present, men jag vet inte till vem. Där åt vi också lunch vilken kändes turistanpassad. Den smakade inte så mycket. Sen var det dags för muren. Wow, wow, wow. Vi var vid Badaling där man kunde välja två vägar; en brant och en inte så brant. Jag, i sällskap med Markus från München, tog den branta. Det var trevligt med lite sällskap, plus att det fanns någon som kunde ta kort på mig ;) Vi mötte inte mycket folk, kanske 10 pers på hela promenaden. Vi valde helt klart rätt sida, på den andra sidan var det mycket mer folk. Det var inte helt klart väder men man såg rätt långt och solen sken och det var riktigt behagligt. Jag är så nöjd att jag åkte dit, det var riktigt häftigt! På väg tillbaka till Beijing passerade vi olympiastadion och sedan var vi på en teceremoni. Vi fick prova fyra olika sorters te och sen hade vi möjlighet att handla. Jag avstod. Efter det åkte vi tillbaka till hotellet. Jag åt middag lite snabbt och sen satt jag på hotellet och drack öl, åt chips och kollade på In Bruges på HBO.

På söndagen tog jag sovmorgon och befann mig sedan i tunnelbanan vid 9:30. Jag åkte till Himmelska fridens torg. Som vanligt valde jag fel utgång och hamnade på andra sidan vägen. Jag tog några kort och bestämde mig för att gå till Förbjudna staden istället, torget kändes inte så spännande. I Förbjudna staden var det ganska mycket folk men ändå inte så trångt. Det är jättefint där men efter ett tag ser det likadant ut... Det är röda hus med gula tak. Jag hade nog haft nytta av en guide, eller iaf en bok. Jag tror det är trevligare på sommaren också, när man kan gå omkring i alla små gränder utan att frysa, och när det blommar i trädgården. Å andra sidan är det säkert mycket mer folk då istället.

Efter besöket där letade jag upp den Xidan market, vilket inte var så enkelt som det låter. Först gick jag åt ett håll, sen trodde jag det var fel håll och gick tillbaka, sen såg jag en karta och upptäckte att jag hade varit på väg åt rätt håll. När jag väl hittade gatan så hittade jag inte marknaden. När jag var på väg tillbaka till tunnelbanan och hade gett upp - då hittade jag den. Massor med grejer och mycket billigare än Silk och Yashow. Försäljarna pratade yttest lite engelska så det var kroppsspråk och miniräknare som gällde. Det blev två par ballerinaskor, en klocka, två plånböcker, en tröja och en kjol. Tillsammans med örhängena och armbanden jag köpte i förbjudna staden landade shoppingnotan på ca 250.

När jag kom hem till hotellet bestämde jag mig för att inte ta tunnelbanan mer. Det må vara billigt och smidigt men det är så fruktansvärt mycket folk. Jag gick ner till gymmet, tog en dusch, och gick och åt. Thailänskt blev det. Inte tokigt alls. Sedan stannade jag till på ett café som jag fått för mig är trevligt. Jag beställde en varm choklad och kröp upp i en av de stora fåtöljerna och hade kunnat sitta där hela kvällen om jag hade haft en bok med mig. Det kanske jag gör nån dag.

Annars vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på i veckan. Eventuellt ska jag äta middag med tysken en dag, också han en ensam affärsresenär. Och så ska jag tillbaka till Yashow och handla de sista skorna, och lite mer smycken. Det saknas ett par presenter också. Efter det är det nog dags att börja packa eftersom jag kommer att behöva sitta på resväskan ett bra tag för att kunna stänga den.

I'll shop 'til I drop (eller resväskan går sönder)

20 kilo i resväskan, my ass! Jag hade 16 kg (enligt min våg och enligt tjejen bakom incheckningsdisken, men på bagagelappen står det 13. Varför?) med mig när jag kom hit. Även om allt godis försvinner (ner i min mage eller i sopen) och jag lämnar kvar mina gamla jeans med hålen på knäna och pocketboken (den som inte är lånad) så fattar jag inte hur 20 kilo ska räcka.

Jag älskar Converse. Älskar, älskar, älskar Converse men måste de vara så förbannat tunga?! Jag har i nuläget fem (fyra höga och ett lågt) par i min lilla hög på golvet. Hittills har högen kostar mig 480 svenska pengar. För fem par!! Ett par (de låga) tror jag dessutom är äkta, tjoho! Är jag färdigshoppad? Hell no. Ska jag köpa fler Converse? Hell yeah. Jag har hittat en tjej som ger mig rimligt pris så jag går nog tillbaka till henne en gång till. Men bara en. Då ska jag köpa ett par svarta till och ett par riktigt höga, vinterfodrade. K ville också ha ett par. Jag åkte hit med två par skor i väskan, jag åker hem med (minst) tio...

På söndag ska jag besöka Xidan market som ligger i närheten av den förbjudna staden. Där har de kinesiska varor. Jag hoppas på att hitta nån snygg väska där för på Silk Street och Yashow Market är det bara märkeskopior och de är så himla fula, de där märkesväskorna. Jag vill ha mer smycken också. Köpte världens finaste halsband och örhängen igår. Vill ha mer. Mycket mer. Älskar shoppingen i den här stan. Nästa gång åker jag hit privat, och med en nästan tom resväska. Jag betalar säkert för mycket för det mesta men samtidigt känner jag mig nöjd och det är huvudsaken. Plånboken som jag var lite tveksam till tycker jag är underbar. Ett av halsbanden jag köpte igår har jag på mig idag och jag kan inte sluta titta på det. Så vackert! Jag måste köpa fler, i olika färger.

Jag trivs rätt bra i den här staden. Speciellt idag. Solen skiner och värmde min svartklädda rumpa rejält när vi var ut och tog en nypa luft på lunchen. Mina kollegor demonstrerade också hur man ska hålla ätpinnarna på standardsättet, vilket ingen av dem gör. De lyckades inte så bra och det var rätt trevligt att som västerlänning få fnissa åt kinesernas försök att plocka upp mat med pinnar. För mig går det rätt bra. Det är bara vissa saker jag har svårt med men generellt är jag en jävel på att äta med pinnar. Det är också fredag. Jag ska ut och äta middag med en kollega. Imorgon är det lördag och jag ska åka på bussutflykt och se Minggravarna och muren. På söndag planerar jag att på egen hand ta tunnelbanan till Himmelska fridens torg och förbjudna staden (och Xidan shopping market).

Jag är så tacksam för min vistelse här. De enda saker jag inte hunnit göra så mycket som jag tänkt är träna (har valt shopping framför det när tiden inte räckt) och fota (det är ju mörkt när jag kommer hem). Så det ska jag väl försöka hinna med den här sista återstående veckan. Jag tror jag kommer att sakna Beijing lite grann när jag kommer hem, faktiskt.

Shopping

Igår shoppade jag. Inte mycket, men jag bröt iaf den där prutnings-isen. Ok, så här var det. I söndags letade jag efter Silk Street, känt stort shoppingställe. Jag hittade det inte. Igår letade jag efter The Place, ett annat shoppingställe som också ska ha en bra indisk restaurang. Jag hittade det inte. Men jag hittade Silk Street! Det är stort, det är mycket folk, försäljarna ropar efter en, men jag tyckte faktiskt det var lite mysigt. Försökte hitta en plånbok – no luck. Alla bara "what you like? Louis Vitton? Prada?" Och jag tänkte "fuck no, that's ugly shit". Jag bryr mig inte om ifall det är "kopior", bara det är snyggt. Prylar där det mest framträdande är loggan – inte snyggt. Så vad köpte jag? En klänning, eller tunika snarare för den är så kort. Svart siden med svarta blommor som skiftar i silver i ljuset, liten ståkrage och sned knäpping framtill. Så vacker. Det vanliga priset var 1500 men mitt pris var 980. Det tyckte inte jag. Jag hatar att pruta, det är jobbigt och tidskrävande, men jag kan säga att det är mycket lättare att diskutera pris med en liten leende kinesisk kvinna än en aggressiv arabisk man. Vi landade slutligen på 130 pengar. Jag hade säkert kunnat få ner det ytterligare lite om jag bara hade varit hårdare och försökt gå därifrån men jag är nöjd. Den sitter bra och jag tycker inte 130 är orimligt. Nästa gång ska jag försöka gå ännu lägre. Jag ska också testa en annan marknad, om jag hittar den, där priserna kanske är lite lägre. Jag har ett köpcentra och tre marknader till som jag vill kolla in. Jag hoppas jag kan smita lite tidigare från jobbet några dagar så det inte blir så sent.

Igår var klockan 21:30 innan jag slutligen satte mig ner och beställde mat. Kyckling och svamp i nåt slags uppblött ris så det var mer som soppa. Inte illa alls, och ett bra pris. Efter det sprang jag in på supermarketen och köpte lite småsaker och efter det testade jag hotellets gym. Det kan bli bra. En kort, kort löptur blev det bara men det är bättre än inget.

Nu är klockan nästan 17 här och jag tänker lämna jobbet för dagen. Jag hoppas jag missar rusningstrafiken.

Det går framåt

En liten uppdatering, kanske?

Igår gjorde jag alltså min första dag på kontoret. Det var spännande och jag känner mig välkommen och omhändertagen. Den största nackdelen är arbetstiderna. När jag slutar jobba är det redan mörkt ute, och taxin hem tar tid. I går tror jag att jag lyckades pricka in den värsta rusningstrafiken och det tog mig en timme att komma tillbaka till hotellet. Väl där bytte jag väska och gav mig ut i köpcentrat som är sammanknutet under jord med mitt hotell. Det är stort och jag gick vilse totalt. Shoppingmässigt är det inget ställe för mig. Dior och Marc Jacobs är inte min stil, eller prisklass. Jag var in i en butik som hade en massa Hello Kitty-prylar. Jag tänkte att hey, jag behöver ju en plånbok. De billigaste plånböckerna kostade 88 pengar (1 peng heter yuan är ungefär 1,10 SEK) och som jag förstått det är varuhus inte ett av ställena där det är tänkt att pruta. Och även om det är det så är det knappast ett bra ställe att göra sitt första försök på. Så ingen Kitty-plånka till mig (annars kommer jag ju stenhårt att köra på argumentet att jag ska ha bättre pris för att det står mitt namn på prylen). Istället hittade jag supermarketen som Honey tipsade mig om. Oh yes, baby! Jag hade kunnat spendera hela kvällen där. De hade tyvärr inga plånböcker, men mat i alla dess former och böcker och badrumsattiraljer. Jag köpte ett munskydd, faktiskt. Har sett en hel del kineser med munskydd och även om vissa har den där tandläkarvarianten så föredrar vissa lite tjusigare munskydd med färg och mönster. Jag hittade ett svart med sculls för 10 pengar och tyckte det var en lämplig första souvernir. Det var också det jag försökte visa på bilden som tydligen inte gick att ladda upp. Jag har inga planer på att använda det, så illa verkar det verkligen inte vara. Visst att jag har storstadssvart snor men inget annat. Jag köpte också mer vatten, yoghurt, Pringles och Oreos. Och där har ni också min middag. Jag kom tillbaka till hotellet kvart i åtta och hade ingen lust att gå ut nåt mer. What the heck, nån gång ibland kan man unna sig en middag totalt utan näringsämnen. Sen videochattade jag lite med min älskade K och gladde mig återigen över att internet funkar så bra. Efter det var klockan elva och jag skulle sova. Trodde jag, ja. Min kropp bestämde att det var svensk tid (dvs fyra på eftermiddagen) och ville inte alls somna. Klockan var två kinesisk tid innan jag slutligen lyckades somna.

Idag är jag trött. Massivt. Lyckades iaf ta mig upp och åkte från hotellet lite tidigare än igår. Det var bra för det var mycket mindre trafik. Dagens lunch: dumplings, grönsaker, soppa och yoghurt. 7 pengar. Me likey. Jag ska ut och äta pekinganka på fredag med jobbfolk. Det ser jag fram emot. Kaffet på kontoret smakar mycket bättre än rävgiftet på kontoret hemma. Livsfarligt, jag är inne på min fjärde kopp idag. Ikväll ska jag först tillbaka till supermarketen och köpa lite mer ätbart. Kanske mer åt mathållet den här gången, annars blir jag tvungen att gå ut och äta. Jag har faktiskt lokaliserat både Subway och McDonalds också, ifall jag behöver nåt snabbt, enkelt och bekant nån dag. Ikväll ska jag också boka helgutflykt och testa gymmet på hotellet. Och jag ska köra riktigt hårt så min kropp inte orkar vara vaken till klockan två inatt. Det är planen. Jag tycker den låter rimlig. Jag kanske får ta det lite lugnt i början tills jag anpassat mig, så det är väl det positiva med att jag är här två veckor.

Hur som helst så är jag väldigt positiv till den här upplevelsen so far. Bara jag får sova lite bättre så kommer det att bli två fina veckor. Dessutom har jag HBO på hotellet och på lördag kväll visar de In Bruges. Gissa om jag ska mysa på rummet då, efter en lång dag med sightseeing!

Tisdag

Jag köpte en vinterjacka igår. Det var inte alls planerat. Eller, jag hade ju tänkt köpa en jacka men inte där och inte igår. Jag hade tänkt utnyttja alla mina värdecheckar hos HM och köpa jackan där en när jag var där i måndags hittade jag inget som tilltalade mig. Igår gick jag vi Mölndals centrum hem för att handla lite på Willys. Jag kikade i skyltfönstret till butiken som bl.a. säljer kläder från Vero Moda. Det hängde en jättesnygg jacka där som jag sett på morgonen när jag gick till gymmet. Jag tänkte att vad fan, jag går in, kollar priset, ser att den kostar 1 000 spänn och så kan jag släppa det sen. Så jag gick in, kollade priset, såg att den kostade 400, provade den enda svarta som fanns kvar i rätt storlek och blev kär. Helt perfekt! Dragkedja, halvlång, avtagbar huva med avtagbar fuskpäls. Underbar.

Sen gick jag hem med min påse längs den där jäkla gatan med villorna på ena sida. Det är en jäkla gatan för att varje gång jag går där tänker jag att åh, det vore nog rätt mysigt med en litet hus ändå. Sen ger jag mig själv en mental bitchslap och tänker "Skotta snö. Klippa gräs. Måla om." Då går det över. Men visst, ibland är det svårt att låta bli att fantisera. Igår var det mörkt när jag gick förbi och det lyste i fönstren. Så mysigt. Trädgårdsarbete, Kitty, tänk på trädgårdsarbete! För visst är det så, det är svårt att hitta ett hus utan trädgård. Jag ska inte ha nån trädgård. Trädgårdsarbete är bland det värsta jag vet. Jag vägrar vara med på alla städdagar/planteringsdagar/ta-in-blomkrukorna-dagar som bostadsrättsföreningen hittar på. Det är inte mitt val. Vill de ha trädgård/lekparker/blomkrukor så får de hålla efter det. För min kan vi låta allt växa vilt, eller gräva upp skiten och asfaltera. Jag kan inte ens ta hand om krukväxter. Alla växter i hemmet är min sambos. Mina egna hem kommer för all framtid att vara blomsterlösa. Och säg inte garderobsblomma eller svärmors tunga! Jag har fått en svärmors tunga att sloka som cockerspanielöron. Jag klarar inte krukväxter och jag ska inte ha nån trädgård. Så det så.

Men jackan var ett kap, så jag är nöjd.

VSS

Igår tänkte jag ta en liten shoppingrunda på stan. Jag hade en ärenden att uträtta (linsvätska, make up remover, accessoarer till gravölen) och så ville jag spontnshoppa lite. Jag lyckades med alltihop. Med en dryg halvtimme kvar på omstigningstiden gick jag mot Valand för att ta bussen hem. I höjd med Storan slog det mig. Biljetterna. Helvete. På lördag nästa vecka åker jag och K till Stockholm för att se Green Day. SJ-biljetterna vill jag inte hämta samma dag för då är det alltid kö och hälften av maskinerna funkar inte, konsterbiljetterna måste hämtas hos något Ticnet-ombud och de finns bara i Gbg, inte i Mölndal. Till saken hör givetvis att jag inte är i stan så ofta längre. Så jag svär till, och överlägger snabbt. Lika bra att göra det nu på en gång och jag vet att jag kan röra mig snabbt när jag är manad. Alltså lade jag benen på ryggen och stegade bort till centralen.

Där hände det nåt. Jag hamnade mitt i något slags konvent som tydligen pågick i stan. Ett konvent för VästSveriges Segarslen (VSS). Före mig i kön till maskinen står två personer. Det ska snart visa sig att det är två segarslen.

Segarsel nr 1, medelålders man. Han står och knappar redan när jag kommer dit. Och han knappat länge, med pannan nästan tryckt mot skärmen. Jag ser mig själv titta på klockan, jag känner hur svettningarna börjar komma och jag hör mig själv tänka "Ohgudnejfuckhelvetedethärärintesant! Står segarslet och köper sin biljett här!?" Jag tycker det borde vara dödsstraff på att köpa sin biljett i automaten. Gör det på nätet eller i butiken, gör det var som helst men inte här! Efter en lång stund med alldeles för hög puls går gubbfan äntligen därifrån. Fram till maskninen kliver nästa person.

Segarsel nr 2, medelålders kvinna. Och nu tänker ni, hang on a minute - är du helt dum i huvudet? Ja, man kan undra varför jag i en kö till en teknisk pryl ställer mig bakom två medelålders människor personer segarslen. Det verkade vara en bra idé at the time. Det var en kort kö. Jag tänkte inte så långt. Tanten knappar länge. Väldigt länge, och väldigt intensivt. Jag har aldrig tidigare sett en sån här maskin skaka! Och jag känner svetten rinna och hör mig själv tänka "Ohgudnejfuckhelvetedethärärintesant! Det är fan i mig inte sant! Ska det här segarslet också köpa sin biljett här!?" Japp, det skulle hon. Full av frustration har jag nu börjat snegla på kön brevid. Den består av en ung kille som pratar i mobilen. Jag håller ett vakande öga på honom och tada! Den unge mannen är klar, kärringskrället försöker fortfarande flytta maskinen och jag glider över till den numera lediga automaten.

Så där. Med något förhöjd puls hade jag så tågbiljetterna i min hand och begav mig mot nästa punkt på listan, Ticnet-ombudet på Coop Avenyn. Går med mycket snabba steg, börjar bli stressad, har ingen lust att behöva betala bussen hem. Jag hittar stället, tar en kölapp och ställer mig i kön. Stället är rätt litet, man kan inte göra mycket annat än stå i kö så varför besvära oss med kölappar? Före mig i kön... ni börjar ana vad som komma skall? Segarslen!

Först i kön står segarsel nr 3. Det är en kvinna i 35-40 årsåldern. Hon har gräsliga kläder och säkert mer pengar än smak. Med sig har hon en man som jag nog aldrig såg framifrån. Jag kan därför inte avgöra om det är en son, älskare eller farbror. Hon har med sig två saker som ska skickas. Vad kostar det då? Om man lägger ihop det till ett kolli då? Då kostar inte det andra nåt? Här inträffar också nåt fascinerande. Det finns ett segarsel till på plats, ett som jag inte riktigt räknat med. Tjejej i kassan - segarsel nr 4. Jag tror aldrig någon person i någon kassa rört sig slöare! Herregud!

Kvinnan med den fula kjolen är äntligen klar. Fram kliver en kille i min ålder, piercad, ser i mina ögon mest normal ut hittills. Självklart är han segarsel nr 5. Han ska hämta två paket. Först måste hn skriva på en lapp. Det intresserar mig att jag stör mig på att han skriver på lappen på plats då jag vet att jag gör på samma sätt. Jag är nojjig, jag vill inte ha en lapp i fickan som är påskriven och klar. Han skriver på sig lapp. Tjejen i kassan hasar iväg och hämtar paketen och scannar dem så långsamt som det bara går. "Du vet att du ska betala för ett?" "Nej, men det får j jag väl göra då" Herregud människa, hämtar du grejer utan att veta om du ska betala eller inte? Suck. Snabba på.

När det så äntligen är min tur skriver hon ner mitt bokningsnummer på en lapp och hör fel på E och G. Jag får mina biljetter och går därifrån. Svettig, stressad och närmre hjärnblödning än på mycket länge. Fy fan.


Jo, jag hann med en buss. Fick gå en hållplats extra både i början och slutet men jag slapp iaf stämpla om.

Reklampaus

Det är inte ofta jag gör reklam på bloggen men nu är det fan dags!

Jag var på Apoteket igår. När jag var liten var Apoteket det här trista stället där det kryllade av gamlingar och dit man gick för att hämta sitt penicillin. Idag är Apoteket nåt helt annat. Jag hade kunnat traska omkring där i timmar! Föutom nödvändiga saker som plåster och värktabletter finns hudvård och hårvård och jag vet inte allt! Just ansiktsgrejer tittade jag lite extra på då jag haft tur med mina produkter från Apoteket tidigare. Och jag hittade nåt fantastiskt!

Apoliva Scrubrondeller. 30 stycken för ca 25 kr. Det är stora bomullspads med en slät sida och en sida med små scrubkorn. Alltså tar man lite vatten (eller rengöringskräm) på ronellen och skrubbar ansiktet för glatta livet. Jag testade med bara vatten och wow! För det första: lagom mycket riv. För det andra: ingen kräm som behöver sköljas bort efteråt eller scrubkorn som hamnar i hårfästet. Och för det tredje, det bästa av allt: mitt ansikte ser bättre ut än på länge! Alla röda små fula tonårsrester är nästan borta och huden är len. Helt fantastiskt. Köp, köp, köp!

Måndag igen

Så där, nu är jag hemkommen efter en sväng på stan. Otroligt mycket folk. Jag trodde ju att det bara var jag som hade shoppingbudget kvar så här fyra dagar före löning. Icke. Jag hittade iaf ett par byxor och så köpte jag strumpor för 140 spänn. Skittrist utgift, tur att det inte behövs så ofta.

Sen köpte jag skor också. Ett par av världens mest over prized tygskor. Jajamensan, Converse All Star. Nu får vi se om de är så bra som jag hoppas eller om jag köpt mina sista 600-kronorssneakers.

Men inget av det är dagens största nyhet. Dagen största nyhet att det jag vetat om ett tag men fått på papper först idag. På pappret stod de orden som jag velat se ända sedan jag slutade gymnasiet. Det tog nästan sju år men nu är jag där. Kitty - tillsvidareanställd!

Minus och plus

Igår gjorde jag ett sånt där fruktansvärt tråkigt men nödvändigt inköp. Jag köpte en ny resväska. Låset på min gamla (mjuka) väska gick sönder under hemresan från Bulgarien så det behövdes en ny. Den är stor, hård och mörkt grön. Mycket trevligt. Fast det är klart att det är surt att släppa iväg så mycket pengar på nåt så tråkigt....

På mitt jobb finns tre bemanningsföretag representerade (egentligen fyra, men det fjärde har bara en konsult här). Det är rätt intressant att jämföra dem ibland, framför allt så här i juletid.
Företag 1 erbjuder julmingel, öppet hus på kontoret.
Företag 2 tar med sina konsulter till Spelhuset på Liseberg.
Företag 3 bjuder på glögg på kontoret och tar sedan med sina konsulter ut på julbord.
Och tro det eller ej, men jag är anställd av Företag 3!

Kostym-Kit

Jag har shoppat idag. Hela månadsbudgeten på en gång...

Jag har länge känt att jag skulle vilja ändra stil lite. Bli lite vuxnare och mer "buisness" på jobbet. Nu ska jag byta jobb och de på det nya stället har bara sett mig uppklädd, inte mitt vardags-jag i jeans och top. Så jag tyckte att det var ett bra tillfälle att byta garderob!

Så idag tog jag en riktig shoppingrunda. Det tog mig 3,5 timme och massor med svära. Men nu har jag iaf en kostym, och annat.

Dagens shopping:

• Svart kavaj
• Svarta kostymbyxor
• Svart väst (dessa tre passar såklart ihop)
• Vit skjorta med svarta prickar
• Grön kofta
• Fem par svarta strumpor
  
• Svart klänning

Nota: 1600 kr (Hjälp!)

Klänningen var värst. Jag skulle inte ha nån klänning! Möjligen en kjol till kostymen men ingen klänning! Råkade dock plocka med mig den in i provrummet och när jag krupit in i den kände jag att jag inte kunde lämna affären utan den. Helt underbar. Väldigt Audrey Hepburn. Kommer att funka bra på jobbet, gärna med den gröna koftan över.

Nu ska jag slötitta på TV och äta godis. Om ungefär 3 timmar kommer K hem. Det ska bli mysigt. Jag har saknat honom.

Liten sammanfattning

7 grader när jag gick till bussen imorse. Jag kunde se min andedräkt. Tände ljus igår kväll. Det är höst nu. Jag gillar det inte.

Är vansinnigt trött. Vill inget hellre än att gå och lägga mig och sova tills jag vaknar självmant. Men nej. Modelljobb ikväll (om de skaffat värmare. Är småsnuvig och tänker inte stå naken utan värmare) och imorgon är det jobb och sedan direkt till Helsingborg. Jag måste alltså packa ikväll efter att jag kommit hem. Sen är det full fart hela helgen och sen är det måndag igen.. Och nästa vecka börjar utbildningen så min nästa sovmorgon blir på söndag nästa vecka. Känns lite långt bort.

Shoppingturen i måndags blev iaf väldigt lyckad. Detta fick jag för knappt 700 kr:

• Ett par svarta kritstrecksrandiga byxor
• Ett par blåa jeans
• En svart skjorta med 3/4-ärm
• En vit skjorta med 3/4-ärm (ja, likadan som den svarta. Det var de sista i rätt storlek...)
• Ett par inneskor till kursen. Vita tygskor med svarta stjärnor.

I tisdags lyckades jag också få se FolkTeaterns uppsättning av Tre Kärlekar. Helt ok för en som inte sett TV-serien. Den kändes inte heller så lång som den var (ca 3,35). Kom hem strax före kl 23, det var ju mindre kul förstås.

Höstshopping

Jag ger upp. Det är höst. Imorse var det sju grader, SJU GRADER! Det blev strumpor på och jag ska väl byta jacka snart också, envisas fortfarande med manchesterkavaj.

Och så måste jag höstshoppa. Detta vill/behöver jag ha:

• Jeans. Jag har i nuläget två par som jag kan använada (jag måste ha gått ner i vikt för alla byxor är helt plötsligt för stora). Ett par som är 4 år gamla, i tunnt tyg och lappade åtskilliga gånger i grenen och ett par nya, ljusa som det redan är två fläckar på som inte går bort i tvätten.
• Andra byxor. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det men ibland kan det vara bra med andra byxor. Till intervjuer t ex. Svarta, tror jag.
• Tröjor och toppar. Lång- eller 3/4-ärmade. Så svårt att hitta snygga. Nån skjorta skulle jag också vilja ha. Och så någon enkel top som jag kan ha under snygga kortärmade grejer.
• Skor. Snygga skor. Gärna med lite klack men det måste ju gå att ha strumpor i. Och helst ska det passa till både byxor och kjol.
• Huvudbonad. Inte vintermössa utan nåt mer höstigt.
• Svart kofta. Att det ska vara så svårt att hitta en som sitter bra och inte kostar en förmögenhet!
• Inneskor. Till utbildningen. Skitsvårt! Nåt som man kan ha strumpor i, som är bekvämt att stå och gå i och som inte är kräkframkallande. Alltså inga jävla Foppa-tofflor. Fattar inte varför vi ska ha skor. Jag är konstmodell, jag är van att stå stilla på halvhårt underlag barfota. Inneskor is for pussies.

Så, det är min shoppinglista. Frågan är hur tusan jag ska få råd med allt det här... Lär ju gå loss på en tusing eller två... Två, snarare. *suck*

Simma vackert

First of all: Ja, vi simmade igår. 600m hann jag med innan vi fick nog av folk som trängdes och skvätte vatten. Och ja, det var skönt. Känns lite i axlar och armar idag men inte så det gör ont.

Sen är ju inte jag den som brukar visa bilder på mig själv på bloggen men det är ju inte varje dag man blir sminkad av ett proffs (på Kicks). Detta skedde i måndags.

Självklart använde hon uteslutande snordyra grejer och jag räknade till inte mindre än nio olika grejer som hon duttade på mitt ansikte. Ögonen blev jag iaf väldigt nöjd med och eftersom jag var tvungen att köpa något (för minst 300kr, det var kravet för att rådgivningen skulle vara gratis) så slutade det med att jag kom hem med denna:

Estée Lauder, Chocolate Decadence. Limited edition. Lyxigt värre. Törs inte förvara det i sminkväskan av rädsla för att mitt HM-/Nivea-/på-sin-höjd-Isadora-smink ska blir självmordsbenäget. Men det var fina färger och ögonskugga har en tendens att räcka i all evighet. Lite får man lyxa till det ibland.

I don't like mondays

But then again, who does? Framför allt inte måndagen efter semestern. Komma tillbaka till jobbet och det känns som man varit borta en helg, inte tre veckor. Ligger en hel del efter, många sjuka... Blir en del övertid. Men det är bra, då kan jag med gott samvete rapportera semestern som tjänstledig (utan ersättning) och spara några semesterdagar.

De kommer kanske att behövas. Kukhuvudena på skolan har lagt om hela schemat. Jag blev antagen till 12 (7+5) veckor, två kvällar i veckan + en endagskurs, en söndag. Nu kommer jag att få gå 6 hela lördagar, en intensivvecka (måndag - fredag) och dessutom måste jag få ihop 30 praktiktimmar. Största anledningen till att jag valde denna skola var ju att jag skulle kunna läsa och ändå ha ett heltidsjobb. Det sket sig ju. Nåväl, en sak i taget. Efter de 6 lördagarna kommer jag iaf att få ett diplom och en titel så får vi väl se sen om jag ska läsa vidare. Yeay, endagskursen jag ska läsa är också flyttad. Från en söndag till en fredag. Skitkul. 6 förlorade arbetsdagar. Tror jag spar mina semesterdagar, de kommer att behövas. On the other hand, jag vet inte ens om jag har ett jobb då. Jag kanske ska sluta oroa mig så förbannat mycket i förtid.

Köpte nya snygga skor idag. Enkla, svarta pumps som passar till allt. Iaf efter att jag tagit tillbaka dem till affären och bytt dem mot ett par som inte är skadade i tån redan innan jag använt dem... Det var ganska irriterande att upptäcka.

Annars.... Nej, det var nog inget mer. Jag går och kissar istället.

Böcker!

Det blev en promenad till till centrum då det visade sig att mina (våra) böcker kommit, alla utom en.

10 st pocketböcker hemsläpade.