Naan

Jag var duktig och bakade igår. Tänkte att till den indiskkryddade linssoppan borde det passa bra med naan. Nu ska jag erkänna att jag nog inte ätit indiskt sedan jag var i Kina så jag vet inte hur naan ska smaka. Jag ändrade lite i receptet också. Man skulle använda ghi, vilket är någon slags smörolja om jag googlat rätt. Det stod att man kan ersätta det med smör och jag brukar alltid ersätta smör med olja. Originalreceptet innehöll även yoghurt som jag bytte mot gräddfil.

8 st Naan

8 dl mjöl

1 tsk bakpulver

0,5 tsk bikarbonat

1 tsk salt

1 ägg

4 tsk olja

1,25 tsk gräddfil

2 dl mjölk

Blanda mjöl, bakpulver, bikarbonat och salt. Ha i ägget, oljan, gräddfilen och slå sedan på mjölken i omgångar, så mycket som det behövs för att degen ska sitta ihop fint. Lägg över en handduk och lämna det hela åt sitt öde i 2 timmar.

Sätt ugnen på 200 grader.

Knåda degen och dela den i 8 delar. Kavla ut varje del till en oval, ca 15 cm lång. Pensla ena sidan med vatten och lägg degen med den penslade sidan nedåt på en plåt. Pensla ovansidan med olja. Grädda i 8-10 minuter, tills brödet börjar få fin färg.

Dagen efter ölen

Jag drack öl igår! Projektledaren var i stan och tyckte vi skulle dricka öl. Det tyckte jag också. Så vi började på Bishops Arms med ett gäng andra, de flesta från jobbet, och sedan gick vi vidare en sväng till Hard Rock innan jag tog bussen hem och stupade i säng.

I alla fall. På Bishops bestämde jag mig för att testa en ny öl, och Hardcore IPA lät ju coolt. Den görs dessutom av Brewdog och de brukar ju kunna göra god öl. Jag tyckte dock inte den var så god till att börja med. Mycket smak, nästan för mycket. Och den kändes jävligt stark också, inte en lämplig förstaöl för kvällen. Dessutom kostade den 78 spänn och då vill jag känna fyrverkerier (som när jag drack Amarillo första gången). Men den växte i alla fall och blev godare ju längre tiden gick och mot slutet var jag rätt nöjd. Vi satt på Bishops i säkert 2,5 timme och den räckte hela tiden. Gick in på Systembolagets hemsida idag och kollade alkoholhalten. 9,2%. Det är ju sjukt starkt! Hade jag vetat det så hade jag faktiskt inte valt den. Men nu har jag testat den i alla fall och vet. När det gäller Brewdog tror jag att jag håller mig till Punk IPA. Det är fina grejer. Men finast är ju Oppigårds, förstås. Deras Pale Summer Ale sjunger på sista versen nu, sista bryggningen är gjord. Jag ska nog fylla förråden lite, för det är en fin öl.

Trauma!

Livet som assistent bjuder ibland på oväntade överraskningar. Det kan vara positiva saker, som en inbjudan till projekthäng eller löften om att spö de som är dumma mot en. Det kan också vara mindre trevliga saker. Dagens överraskning var av den senare sorten.

I källaren har min avdelning ett förråd. Där finns troféer, gamla datorväskor och gamla papper. Egentligen skulle jag vilja kasta alltihop och se om någon saknar det. Där fann jag och min kära kollega 1,5 flak med öl! Staropramen på burk. Säkert kvar sedan något happening långt innan vi började. Av nyfikenhet tittade vi på bäst-före-datumet. Tänkte att är de bra så kan vi säkert använda dem på nåt kommande event. Har de precis passerat datumet, ja då får vi väl offra oss och ta hem dem. Datumet? 18 september. 2009. Öl som är nästan ett år för gammal. Det var bara att ta upp, öppna burk efter burk och se ölen rinna ner i slasken tillsammans med våra bittra tårar. Några modiga själar smakade på ölen för att försäkra sig om att vi inte sysslade med alkoholmissbruk. Vi skakade våra lockar och intygade att vi vet vad vi gör. Vi skulle aldrig hälla ut öl om det fanns minsta chans att den gick att dricka. Jag nöjde mig med att lukta på den. Den luktade försvarets hudsalva. Det är inte så Staro ska lukta.

Så 19 liter öl hällde vi ut samtidigt som vi svor att så länge vi är assistenter på den här avdelningen kommer det här aldrig att upprepas. Aldrig.

So say we all.

Bagare Kitty

Som ni kanske uppfattat hade jag en så kallad bakorgie igår. Tänkte att jag skulle visa upp mina skapelser här. Hoppas det smakar!

Vanilj- och chokladdrömmar

Frukostfrallor. Fixade till ett tråkigt recept. De ska jäsa och bakas ut men inte gräddas. Istället fryser man dem och tar sedan fram dem när de ska ätas och gräddar dem i 10 minuter och voila!, färskt bröd till frukost på 10 minuter!

Löjligt misslyckade syltkakor.

Klassiska kanelbullar.

En liten date med kaptenen som belöning.

Jag uppfann lite mat också. Ris, lax, ananas och mango, kan det vara nåt? Det kunde det!

Söndag morgon. Först gymmet, sen hem och duscha och sedan stoppa frysta frallor i ugnen. Frukost med nybakt fralla. Löjligt gott!

Så säga vad man vill om vilan, vädret och alla missade utflykter och serier; mat- och kakmässigt har det varit en kick ass helg!

Cooking class

Jag tänkte att jag ska matblogga lite. Lära er laga majssoppa. Enligt valfri kokbok hade detta säkert varit fyra portioner men eftersom jag och K är stora soppätare blir detta lass alldels utmärkt för en middag åt oss.

Jag fuskade lite. Jag hade nämligen kokt potatis redan. Så jag började med att köra den i blendern. Typ en potatis.

Har man inte potatis får man koka den tillsammans med en halv gul lök och en buljongtärning. Nu hade jag ingen buljong utan fick krydda själv. Salt, peppar och lite örter.

Häll den kokta löken och bulongen (och potatisen, om den är där) i blendern.

Öppna två burkar majs. Plocka fram en grädde.

Häll i majsen (med spad och allt) i blendern och kör till det är mosat. Häll geggan i en kastrull.

Diska.

Häll i grädden i majsmoset och låt det koka upp, eller i alla fall bli varmt.

Servera. Jag serverar det helst med tomatbitar, krossade tortillachips och persilja. Macka till, givetvis. Mums!

Nice is nice

Jag tycker sånt här är svårt, att blogga om nåt specifikt, större, sammanfattande. Men jag får väl göra ett försök.

Nice var vackert. Speciellt på fredagen när vi fick strålande sol, rödvin på hotellets takterrass och tshirt-bränna. Jag var inte glad för den tidiga avgången när jag tvingades upp vid 4 på morgonen men när vi kom fram vid 10 och fick en hel dag med underbart väder var den tidiga och kalla morgonen glömd. På kvällen åt vi middag på hotellets restaurang. Mycket god mat men hur de kan ta 7 euro för en liter vatten övergår mitt förstånd.

På lördagen tog vi tåget till Monte Carlo. Otroligt, det kostade oss 12 euro för två pers tur och retur och resan tar ca 20 minuter. Som att åka från Mölndal till Göteborg, både pris- och tidsmässigt. I Monte Carlo vankades det mer vin, enorma båtar och fantastisk utsikt över medelhavet. En regnskur kom på morgonen men sen klarade vi oss och jag hade skinnjacka på mig och inga vantar så det var rätt ok ändå. Middagen bestod av ostar och andra godsaker på vår balkong. Just det, vi hade balkong. Inte illa nånstans.

Söndagen inleddes med en toppenfrukost nere vid strandpromenaden. Kaffe och croissant, detta underbara sönderfallande bakverk. Sedan en upptäcktsfärd till fots i Nice. Hamn och kullar och parker och vin i gamla stan. Mer vin, i en soffa på stranden. Sedan började det dugga och vi gick hem. Efter att vi kommit in kom ovädret men då låg vi i ett varmt bad.

Måndag morgon var det dags för hemresa. Då sken solen från en klarblå himmel. När vi ankom Landvetter var det ett kilometertjockt molntäcke och 5 grader. Vi var inte så glada då.

Nice var fantastiskt, Monte Carlo också. Fransmännen var väldigt trevliga och de allra flesta pratade engelska. Inte omöjligt att det blir fler besök.

Några få bilder:

Sammanfattning

Det är så svårt att sammanfatta det här äventyret. Vissa saker kommer jag att sakna från Beijing och vissa saker ska det bli skönt att slippa. Att vara här har varit en fantastisk upplevelse och jag tror att jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka.

Det jag främst kommer att sakna, och det är ju inte specifikt för Beijing, är nog friheten. Jag gnäller ofta hemma om att jag inte får tillräckligt med egentid. Nu har jag fått två veckor av egentid. Det är nästan som att vara singel igen, på det bra sättet. Jag kan gå vart jag vill, när jag vill och ingen behöver veta det. Jag behöver inte komma överens med någon utan kan bara följa mitt eget huvud. Men det är klart att jag har saknat K, och det är inte kul att äta middag ensam nästan varje kväll i två veckor. Även om jag ätit massor av god mat så längtar jag ändå hem lite grann. Jag är beredd att äta korv och makaroner i flera dagar, bara jag får göra det med någon. (Så väldigt "Tillsammans" av mig.) Det ska också bli skönt att kunna dricka kranvattnet.

Jag kommer att sakna den löjligt billiga kollektivtrafiken och de billiga taxiresorna. Att sitta i en taxi i en timme har inte kostat mig mer än 70 yuan och att resa med tunnelbanan kostar 2 yuan. Det jag inte kommer att sakna är trafiken. I Beijing nyregistreras 500-1 000 bilar varje dag. Inte konstigt att det är kaos på vägarna. Inte konstigt att de behöver åttafiliga vägar med den trafiken, och det är väl knappast förvånande att jag varit rädd mer än en gång när jag gått över en sådan väg. Folk kör som idioter och tutar för fullt och ingen använder säkerhetsbälte. Folk cyklar och går i och för sig också som idioter.Och trångt är det. Beijing har samma yta som Belgien och här bor 18 miljoner människor. I rusningstrafik känns det som alla är ute samtidigt. Att åka tunnelbana i rusningstrafik är något jag inte planerar att göra om.

Det ska bli skönt att komma hem till en plats där jag kan göra mig förstådd. Språket här är inte enkelt. Jag kan säga hej och tack men inte mer på kinesiska och många pratar inte engelska. Inte en enda taxichaufför har kunnat engelska. Det har gått bra ändå men det ska bli skönt att slippa oroa sig för en massa missförstånd. Å andra sidan kommer jag att sakna engelskan. Jag har levt med den i två veckor nu, den enda svenskan jag pratat har varit vid videosamtalen med K på kvällarna. Annars har det varit engelska i såväl tal som tanke. Det har varit rätt trevligt, att verkligen känna att jag behärskar språket fullt ut. Det ska också bli trevligt att komma åt internet ordentligt. Jag kommer åt google, och min gmail och de flesta nyhetssidor men bloggen och Facebook är blockerade. Och egentligen gör det väl inget, alla skulle nog behöva en Facebook-paus ibland, men det är lite irriterande. Jag är i alla fall väldigt tacksam att MSN och mailen funkar, och att jag kan maila till bloggen. Jag skulle inte vilja bo här men för två veckor tycker jag det är acceptabelt (sen har vi ju hela yttrandefrihetsaspekten men jag orkar inte gå in på politik just nu).

Något jag definitivt kommer att sakna är shoppingen. Eller delvis i alla fall. Det ska bli skönt att kunna gå in i en affär och titta runt och redan från början veta vad priset på varan är, och veta att priset är det samma oavsett vem som köper varan. Prutningen är jobbig och jag har varit väldigt ojämn. Att betala 50 för en klocka med utgångspris 95 var inte så imponerande. Att ballerinaskorna gick ner från 160 till 40 var lite bättre. Jag kommer dock att sakna prisnivån. Visst att grejerna är "fake". Säkert att jag bryr mig. Jag är ingen märkestjej och jag tror inte grejerna är i sämre skick bara för att de saknar nåt som den riktiga varan ska ha, typ en plupp på sulan som verkar vara fallet med Conversen. Jag älskar att jag kunnat köpa ballerinaskor för 40 yuan och Converse för 90 yuan (som dyrast). Jag älskar smyckena jag köpt, från armbanden för 10 yuan i förbjudna staden till det solida jadearmbandet som jag köpte på fabriken och som gick loss på nästan 400. Jag gillar egenligen inte att ha dyra smycken (ja, jag tycker 400 är dyrt), det gör mig nervös. Men det är snyggt. Väldigt snyggt. Jag gillar jade. Enkelt, oftast grönt och hårt nog att repa glas. Det passar mig.

Jag måste minnas känslan jag hade när jag kom hit. Paniken, ångesten, den fruktansvärda uppgivenheten. Jag behöver minnas den för att kunna placera den brevid känslan jag upplevde igår kväll. Vemod. Jag hade packat resväskan och jag drog från gardinerna och kröp upp i fönstret. Där satt jag och tittade ut, på trafiken, ljusen och de höga byggnaderna. Jag insåg att Mölndal kommer att kännas litet efter det här och jag inser vilket äventyr det varit för mig. Det har varit min första resa ensam. Min första riktigt långa resa, min första resa som varat längre än en vecka och min första resa som inte varit semester. Jag har varit i en stad som är stor som ett land, där jag inte känner någon, få pratar engelska och skyltarna är obegripliga. Och jag kommer att sakna det. Jag känner mig stärkt av den här upplevelsen, för att uttrycka det milt.

Och hemma har K gått och längtat efter mig (påstår han iaf) och jag har längtat efter honom och jag är så glad att jag är i ett förhållande där vi efter nästan 3 år fortfarande längtar efter varandra. Det är inte alltid så. Jag har en fantastisk pojkvän, så enkelt är det. Det är därför han ska få tolv presenter när jag kommer hem. Och jag antar att det är därför han fixat något enkelt men lyxigt för oss att äta vid min hemkomst (ca kl 22 lördag kväll) och han inte berättar vad det är. Jag antar att det är därför han ordnat så vi ska åka bort nästa helg. Vi ska fira min födelsedag. Jag vet inte vart vi ska.

Ja... det ska bli skönt att komma hem!

Sista dagarna

Nu har det rått bloggtystnad ett par dagar här och ni funderar säkert på vad jag haft för mig (eller inte). Jag måste tänka efter, dagarna flyter ihop.

Vad gjorde jag i måndags? Oh, just det! Jag lyckades lokalisera The Place. Där hittade jag en enorm bokhandel där jag hade kunnat gå omkring i timmar. Jag letade efter Maos lilla röda på kinesiska men hittade den inte och vågade inte fråga. Böcker var inte alls dyrt, synd bara att det är så tungt. Jag köpte en bok till mig själv, jag kunde inte låta bli. En av mina allra högst rankade favoritböcker, Bröderna Lejonhjärta, på kinesiska. Jag hittade också en indisk restaurang som måste vara den som Honey tipsade om. Där åt jag middag och det var jättegott. Tillbaka på hotellet kröp jag ner i sängen och tittade på Glee, alla avsnitt utom det sista som inte fungerade.

På tisdagen hade jag bestämt middagsträff med Markus från München. Vi åt på ett ställe nära hans hotell där han hade varit en hel del och jag förstår varför. Jättegod mat! Efter det tog vi en taxi till olympiadområdet och kollade på Water Cube och Birds Nest. Det var upplyst och jättefint. Lite svårt att ta kort bara eftersom det låg en rätt rejäl dimma över stan hela tisdagen. Men det gick, så jag har bevis på att jag varit där. Det var mycket finare på kvällen än på dagen. När jag skulle hem därifrån tog jag tunnelbanan. Jo, jag vet vad jag sa. Det sa jag under middagen också men när jag väl stod där vid en tunnelbanestation så kändes det rätt lockande. Och det funkade bra. Mycket mindre folk än de andra gångerna och jag var hemma på ca 40 minuter. Har jag berättat vad det kostar att åka tunnelbana? Det kostar 2 pengar och då kan du byta hur många gånger som helst, dock ingen returresa eftersom spärren äter upp biljetten.

Igår, onsdag, smet jag tidigare från jobbet. Planen var att gå till Yasow market och klara av den sista shoppingen. Det gjorde jag också. Sjalar, lite mer skor, och smycken. Vips hade jag slut på pengar och då var det dags att traska hem. Jag var tillbaka på hotellet strax före 19, dumpade grejerna och gick och åt middag. Jag gick till Steak Factory. Ni vet ju hur mycket jag gillar kött. Nej, precis. Ni vet kanske att det bor en liten vegetarian i mig som kämpar för att komma ut (den förblir dock instängd till den dag jag kan äta linser/bönor/ärter utan att kräkas). Så varför gick jag dit? Jag var sjukt sugen på pommes! Så jag beställde en kinesisk öl och en New York strip steak. Vad jag fick? Ja, inte fan var det pommes. Fyra små potatisskivor och lite, lite grönsaker. Sen var det bara en köttbit och sås. Otroligt GI, och det var riktigt gott, men potatisen var grymt god så det hade gärna fått vara mer av den. De hade kobe där också. Dit hade jag tagit med K om han hade varit här. Efter middagen ett snabbt besök på supermarketen där jag köpte glass och kakor. Sedan la jag mig i sängen, åt glass och kakor och tittade på Harry Potter.

Ikväll blir det nog också lugnt, och imorgon blir det definitivt lugnt. Ska försöka börja packa. Det är tur att jag är en mästare på Tetris. Funderar över vad min sista middag ska bli. Hade jag uppskattat kött så hade det lätt blivit kobe. Det kanske blir det ändå. Eller så blir det indiskt. Vi får se. Två middagar till. Sen är det hemresedag. Packa, ta en promenad. Kanske unna mig lite frukost. Sen åka till flygplatsen. Äta nåt (räknar med att maten på planet är oätlig även denna gång) och shoppa struntsaker för småpengarna. På lördag kväll är jag hemma igen. Två veckor – poff.

Utflykt och mer shopping

Oj, oj, var ska jag börja? Fredagens middag med Alex, kanske. Han fick välja ställe och sköta all beställning. Det slutade med ett bord fyllt av godsaker. Hemgjord öl (ganska fruktig lager, gott!), kinakål i buljong, fisksoppa, nån gryta med fläsk som var rysligt starktkryddad med chili och vitlök, gung bao kyckling (som är helt annorlunda här men väldigt, väldigt gott) och sist men absolut inte minst: pekinganka. Det var tillräckligt med mat för fyra eller fem personer! Och så gott! Framförallt ankan var riktigt grym. Man fick in huvudet också, delat i två. Så jag smakade på ankhjärna.... det var inte alls tokigt. Efter maten försökte han betala men det tyckte inte jag. Han tjänar 4500 yuan i månaden efter skatt. Det är ungefär vad jag får i traktamente för en vecka här så jag tyckte det var en utomordentligt dum idé. Det slutade med att jag hotade honom med stryk för att få ta notan. Han fick lite dåligt samvete för att han hade beställt så mycket. Vad tror ni att kalaset kostade? 180 pengar.

På lördagen var jag på en bussutflykt. Vi var 5 personer (ett par från Taiwan och två tyska killar) plus guide och chaufför. Första stoppet var Minggravarna. Det var sådär, mest för att det kändes som vi rusade igenom det. Å andra sidan var det svinkallt så jag hade inte velat vara där så länge. Men om det är fint väder så vore det nice att gå omkring där. Det är jättefint och det finns mycket att se och läsa. Efter det åkte vi till en jadefabrik. Också sådär, vi mer eller mindre rusade igenom där man såg fabriken och sen var det fritid för shopping. Jag föll dock för det och köpte ett armband som jag egentligen tyckte var lite för dyrt men jag tror jag kommer att gilla det. Köpte också en boll som symboliserar familj. Tänkte att den blir en fin present, men jag vet inte till vem. Där åt vi också lunch vilken kändes turistanpassad. Den smakade inte så mycket. Sen var det dags för muren. Wow, wow, wow. Vi var vid Badaling där man kunde välja två vägar; en brant och en inte så brant. Jag, i sällskap med Markus från München, tog den branta. Det var trevligt med lite sällskap, plus att det fanns någon som kunde ta kort på mig ;) Vi mötte inte mycket folk, kanske 10 pers på hela promenaden. Vi valde helt klart rätt sida, på den andra sidan var det mycket mer folk. Det var inte helt klart väder men man såg rätt långt och solen sken och det var riktigt behagligt. Jag är så nöjd att jag åkte dit, det var riktigt häftigt! På väg tillbaka till Beijing passerade vi olympiastadion och sedan var vi på en teceremoni. Vi fick prova fyra olika sorters te och sen hade vi möjlighet att handla. Jag avstod. Efter det åkte vi tillbaka till hotellet. Jag åt middag lite snabbt och sen satt jag på hotellet och drack öl, åt chips och kollade på In Bruges på HBO.

På söndagen tog jag sovmorgon och befann mig sedan i tunnelbanan vid 9:30. Jag åkte till Himmelska fridens torg. Som vanligt valde jag fel utgång och hamnade på andra sidan vägen. Jag tog några kort och bestämde mig för att gå till Förbjudna staden istället, torget kändes inte så spännande. I Förbjudna staden var det ganska mycket folk men ändå inte så trångt. Det är jättefint där men efter ett tag ser det likadant ut... Det är röda hus med gula tak. Jag hade nog haft nytta av en guide, eller iaf en bok. Jag tror det är trevligare på sommaren också, när man kan gå omkring i alla små gränder utan att frysa, och när det blommar i trädgården. Å andra sidan är det säkert mycket mer folk då istället.

Efter besöket där letade jag upp den Xidan market, vilket inte var så enkelt som det låter. Först gick jag åt ett håll, sen trodde jag det var fel håll och gick tillbaka, sen såg jag en karta och upptäckte att jag hade varit på väg åt rätt håll. När jag väl hittade gatan så hittade jag inte marknaden. När jag var på väg tillbaka till tunnelbanan och hade gett upp - då hittade jag den. Massor med grejer och mycket billigare än Silk och Yashow. Försäljarna pratade yttest lite engelska så det var kroppsspråk och miniräknare som gällde. Det blev två par ballerinaskor, en klocka, två plånböcker, en tröja och en kjol. Tillsammans med örhängena och armbanden jag köpte i förbjudna staden landade shoppingnotan på ca 250.

När jag kom hem till hotellet bestämde jag mig för att inte ta tunnelbanan mer. Det må vara billigt och smidigt men det är så fruktansvärt mycket folk. Jag gick ner till gymmet, tog en dusch, och gick och åt. Thailänskt blev det. Inte tokigt alls. Sedan stannade jag till på ett café som jag fått för mig är trevligt. Jag beställde en varm choklad och kröp upp i en av de stora fåtöljerna och hade kunnat sitta där hela kvällen om jag hade haft en bok med mig. Det kanske jag gör nån dag.

Annars vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på i veckan. Eventuellt ska jag äta middag med tysken en dag, också han en ensam affärsresenär. Och så ska jag tillbaka till Yashow och handla de sista skorna, och lite mer smycken. Det saknas ett par presenter också. Efter det är det nog dags att börja packa eftersom jag kommer att behöva sitta på resväskan ett bra tag för att kunna stänga den.

Shopping

Igår shoppade jag. Inte mycket, men jag bröt iaf den där prutnings-isen. Ok, så här var det. I söndags letade jag efter Silk Street, känt stort shoppingställe. Jag hittade det inte. Igår letade jag efter The Place, ett annat shoppingställe som också ska ha en bra indisk restaurang. Jag hittade det inte. Men jag hittade Silk Street! Det är stort, det är mycket folk, försäljarna ropar efter en, men jag tyckte faktiskt det var lite mysigt. Försökte hitta en plånbok – no luck. Alla bara "what you like? Louis Vitton? Prada?" Och jag tänkte "fuck no, that's ugly shit". Jag bryr mig inte om ifall det är "kopior", bara det är snyggt. Prylar där det mest framträdande är loggan – inte snyggt. Så vad köpte jag? En klänning, eller tunika snarare för den är så kort. Svart siden med svarta blommor som skiftar i silver i ljuset, liten ståkrage och sned knäpping framtill. Så vacker. Det vanliga priset var 1500 men mitt pris var 980. Det tyckte inte jag. Jag hatar att pruta, det är jobbigt och tidskrävande, men jag kan säga att det är mycket lättare att diskutera pris med en liten leende kinesisk kvinna än en aggressiv arabisk man. Vi landade slutligen på 130 pengar. Jag hade säkert kunnat få ner det ytterligare lite om jag bara hade varit hårdare och försökt gå därifrån men jag är nöjd. Den sitter bra och jag tycker inte 130 är orimligt. Nästa gång ska jag försöka gå ännu lägre. Jag ska också testa en annan marknad, om jag hittar den, där priserna kanske är lite lägre. Jag har ett köpcentra och tre marknader till som jag vill kolla in. Jag hoppas jag kan smita lite tidigare från jobbet några dagar så det inte blir så sent.

Igår var klockan 21:30 innan jag slutligen satte mig ner och beställde mat. Kyckling och svamp i nåt slags uppblött ris så det var mer som soppa. Inte illa alls, och ett bra pris. Efter det sprang jag in på supermarketen och köpte lite småsaker och efter det testade jag hotellets gym. Det kan bli bra. En kort, kort löptur blev det bara men det är bättre än inget.

Nu är klockan nästan 17 här och jag tänker lämna jobbet för dagen. Jag hoppas jag missar rusningstrafiken.

Det går framåt

En liten uppdatering, kanske?

Igår gjorde jag alltså min första dag på kontoret. Det var spännande och jag känner mig välkommen och omhändertagen. Den största nackdelen är arbetstiderna. När jag slutar jobba är det redan mörkt ute, och taxin hem tar tid. I går tror jag att jag lyckades pricka in den värsta rusningstrafiken och det tog mig en timme att komma tillbaka till hotellet. Väl där bytte jag väska och gav mig ut i köpcentrat som är sammanknutet under jord med mitt hotell. Det är stort och jag gick vilse totalt. Shoppingmässigt är det inget ställe för mig. Dior och Marc Jacobs är inte min stil, eller prisklass. Jag var in i en butik som hade en massa Hello Kitty-prylar. Jag tänkte att hey, jag behöver ju en plånbok. De billigaste plånböckerna kostade 88 pengar (1 peng heter yuan är ungefär 1,10 SEK) och som jag förstått det är varuhus inte ett av ställena där det är tänkt att pruta. Och även om det är det så är det knappast ett bra ställe att göra sitt första försök på. Så ingen Kitty-plånka till mig (annars kommer jag ju stenhårt att köra på argumentet att jag ska ha bättre pris för att det står mitt namn på prylen). Istället hittade jag supermarketen som Honey tipsade mig om. Oh yes, baby! Jag hade kunnat spendera hela kvällen där. De hade tyvärr inga plånböcker, men mat i alla dess former och böcker och badrumsattiraljer. Jag köpte ett munskydd, faktiskt. Har sett en hel del kineser med munskydd och även om vissa har den där tandläkarvarianten så föredrar vissa lite tjusigare munskydd med färg och mönster. Jag hittade ett svart med sculls för 10 pengar och tyckte det var en lämplig första souvernir. Det var också det jag försökte visa på bilden som tydligen inte gick att ladda upp. Jag har inga planer på att använda det, så illa verkar det verkligen inte vara. Visst att jag har storstadssvart snor men inget annat. Jag köpte också mer vatten, yoghurt, Pringles och Oreos. Och där har ni också min middag. Jag kom tillbaka till hotellet kvart i åtta och hade ingen lust att gå ut nåt mer. What the heck, nån gång ibland kan man unna sig en middag totalt utan näringsämnen. Sen videochattade jag lite med min älskade K och gladde mig återigen över att internet funkar så bra. Efter det var klockan elva och jag skulle sova. Trodde jag, ja. Min kropp bestämde att det var svensk tid (dvs fyra på eftermiddagen) och ville inte alls somna. Klockan var två kinesisk tid innan jag slutligen lyckades somna.

Idag är jag trött. Massivt. Lyckades iaf ta mig upp och åkte från hotellet lite tidigare än igår. Det var bra för det var mycket mindre trafik. Dagens lunch: dumplings, grönsaker, soppa och yoghurt. 7 pengar. Me likey. Jag ska ut och äta pekinganka på fredag med jobbfolk. Det ser jag fram emot. Kaffet på kontoret smakar mycket bättre än rävgiftet på kontoret hemma. Livsfarligt, jag är inne på min fjärde kopp idag. Ikväll ska jag först tillbaka till supermarketen och köpa lite mer ätbart. Kanske mer åt mathållet den här gången, annars blir jag tvungen att gå ut och äta. Jag har faktiskt lokaliserat både Subway och McDonalds också, ifall jag behöver nåt snabbt, enkelt och bekant nån dag. Ikväll ska jag också boka helgutflykt och testa gymmet på hotellet. Och jag ska köra riktigt hårt så min kropp inte orkar vara vaken till klockan två inatt. Det är planen. Jag tycker den låter rimlig. Jag kanske får ta det lite lugnt i början tills jag anpassat mig, så det är väl det positiva med att jag är här två veckor.

Hur som helst så är jag väldigt positiv till den här upplevelsen so far. Bara jag får sova lite bättre så kommer det att bli två fina veckor. Dessutom har jag HBO på hotellet och på lördag kväll visar de In Bruges. Gissa om jag ska mysa på rummet då, efter en lång dag med sightseeing!

Framme och troligen mycket trött

Då var jag här då. Och det känns? För jävligt, ärligt talat. Jag vet inte om det är tröttheten, eller bubblandet i magen, eller om jag helt enkelt inte är så tuff som jag tror. Två veckor ensam i en stad där jag inte hittar, känner någon eller kan språket. Tjena.

Resan gick ok. Det var drygt att vänta så länge, först på Landvetter, sen på Kastrup. När planet lyfte från Kastrup kunde jag knappt hålla ögonen öppna men jag var tvungen att invänta maten innan jag kunde sova, jag var ju hungrig också. Maten var hemsk! Nåt slags fläsk i bbq-sås och även om jag var hungrig nog att äta fläsk så var jag inte hungrig nog att äta det där. Vidrigt! Sedan rullade jag ihop mig så gott det gick och försökte sova. Inte lätt. Lyckades väl slumra i 3-4 timmar eller så. Efter det var jag för vaken för att somna om.

Väl framme gick allt väldigt snabbt och smidigt. Även om hotellets pick up service kostar ungefär fem gånger så mycket som en vanlig taxi så var det värt det. Jag var eskorterad från gaten till hotellrummet. Med det stora flygplatsen var det inte helt fel.

Väl på hotelrummet dök en gammal bekant upp, panikångesten. Hej på dig. Inte vad jag hade hoppats på. Jag bara grät och hade svårt att andas och undrade vad fan jag gör här. Ensam i två veckor, är det verkligen värt det? Sedan läste jag all info som fanns på rummet, kollade i alla lådor, smsade K och pappa och berättade att jag var framme välbehållen och bestämde att jag skulle ta mig i kragen.

Så jag gick ut i Beijing. Bitande kyla men det fick mig iaf att tänka på nåt annat. Gick runt planlöst omkring hotellet. Såg bland annat massor med smågator med pyttesmå restauranger, riktiga hål i väggen. Sen såg jag hål i väggen också. Övergivna hus, förfallna hur, och så skyskraporna i bakgrunden. Kontrasternas stad, verkligen. Jag bestämde mig för att kila tillbaka till hotellet och hämta systemkameran som jag dumt nog hade lämnat där. Jag hade även lämnat mobilen där, så ingen stegräknare och ingen klocka. Uppe på rummet visade det sig att jag hade varit ute i två timmar. Tyvärr hade det börjat skymma vid det laget och jag hade inte full koll på var jag hade varit så det blev en lite kortare tur med kameran.

Sen bestämde jag mig för att sluta fåna runt med maten och vara lite vågad. Så jag gick bara in på ett ställe. Där var de nog inte helt vana vid västerlänningar. Det fanns tre eller fyra bord och de hade en gäst, en kille som pratade hyfsad engelska och försökte hjälpa mig. Maten var en hot pot variant, så jag plockade några grejer som såg intressanta ut och efter en stund fick jag ut dem tillagade i en soppa med en hel del chili. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag åt men det smakade helt ok. Pratade med killen lite grann som undrade hur det kom sig att jag hamnat på ett sånt litet ställe när det var mitt första besök i Beijing. Mission accomplished, tyckte jag. Han betalade och sa sedan att han var tvungen att gå men han hade betalat min mat också. Chinese tradition. Där ser man. Det var trevligt. Å andra sidan bubblar det som fan i magen nu och jag ångrar att jag inte snodde med mig några av K's Samarin. Vi får se hur det artar sig.

Vi får se hur jag artar mig också. Jag hoppas verkligen att det är tröttheten som ställer till det mest. I så fall kommer jag att må bättre imorgon. Då ska jag också jobba. Träffa folk och göra lite nytta. Det borde kännas bättre efter det. Men nej, idag mår jag inte bra. Får små gråtattacker hela tiden och vill bara åka hem. Jag hoppas att det är tröttheten för så här kan jag inte ha det.

Gott

Dumle snacks. Så mycket godare än vanliga Dumle. Mer crisp, mindre kola. Tack söta kollegan som gav mig den på sin sista dag så jag skulle ha nåt att trösta mig med när hon slutat :)

Prag - min pärla

Prag, ja... Var ska jag börja? Det var fantastiskt, såklart. Jag var lyckligare än på länge och K deklarerade redan första kvällen att han nog aldrig blivit kär i en stad så fort. Jag vet att jag kommer att åka tillbaka många gånger och det låter väl som att jag kan få sällskap. Det tackar jag för.

Som ni säkert förstår skulle jag kunna skriva en hel uppsats om vårt besök i min centraleuropeiska pärla. Jag ska därför försöka hålla det väldigt kort, och bjuda på massor med bilder istället!

Ni kommer att se ett visst tema. Jag ger er

Pragjulen 2009 – mat, dryck och vackra omgivningar.

Köpa hot wine, mums mums.

Mer hot wine.

Upp trälar uti alla stater....

Köpa Absinth

Gamla stans torg med tuffaste kyrkan ever.

En annan kyrka vid gamla stans torg.

Middag.

K njuter cigarr på restaurangen. Japp, i Tjeckien får man röka efter maten. Lyxigt!

Mojito och cigarr, det är väl tjeckiskt? Och juligt?

Kruttornet och folkets hus.

Utsikt från Karlsbron upp mot borgen.

Kloster mellan Petrinparken och borgen.

Där finns också ett bryggeri med egen restaurang. Vi smakade givetvis på det egna ölet.

Dark beer chocolate cake. Gott men mastigt. Jag som älskar alla ingredienserna i kakan hade kunnat nöja mig med halva biten.

På väg mot borgen.

St. Veits-katedralen.

Ingen julstress här, inte.

Utsikt.

Gamla stans torg i solsken.

K dricker hot wine på Vaclav-platsen. Det runda brödet ovanför honom smakade jag inte på förrän sista dagen och det var nog tur det, annars hade jag fått betala övervikt på planet. Mums!

Öl!

Kvällspromenad.

Rosa "champagne".

Hot wine is da shit.

Julmiddag: Margarita...

... och soppa.

Kvällssnacks.

Maten och ölen får toppbetyg.

Utsikten också.

Friterad ost i bröd med majonäs. Som jag längtat efter detta!

Lunch. Denna måltid var den billigaste på hela resan. Två förrätter, två varmrätter, en efterrätt, två stora öl, en Becherovka - ca 160 SEK.

Kvällsvy från Karlsbron.

Soluppgång över Prag sista morgonen.

Nästa besök bli... jag vet inte. Men det kommer. Och då kanske det är dags att se staden på hösten eller våren. Eller så ska jag visa K hur vackert det är på sommaren.