Tillbaka i "verkligheten" då....

Öppnar Aftonbladet.se, ser en halv rubrik och liksom vet på förhand att jag kommer att bli besviken.

Jag har aldrig riktigt fått grepp om vem den däringa Justin Beer... Beaver... Bieber är. Nu har jag lärt mig att han är en 16-årig fanatisk abortmotståndare. Även vid våldtäkt är det förkastligt. Jag behöver inte veta mer om honom.

Texten i Aftonbladet avslutas dock med: "Jag förstår inte hur det kan vara en ursäkt för att göra abort. Men jag har inte själv varit i den positionen så jag kan inte avgöra det." Just det. Så varför höll du inte bara tyst?

"Vi borde göra slut – men säger att vi ”kämpar”"

Vilken härlig text, Martin Ezpeleta. Vad härligt att någon vågar skriva det du skriver. Att ibland är en del i kärleken att inse när det är dags att ge upp.

När vi slutat viska blommor i varandras öron, när vi brutit det sista löftet, när kyssarna preskriberat under lakanen.
När vi vaknar upp på morgonen och inte kan svara på när var sista gången vi valde varandra.
Då borde vi göra slut. Men många av oss gör inte det. Vi säger att det är för att vi kämpar.
Det är skitsnack, kämpa gör man medan man älskar, det är en del av kärleken, nödvändig för att två olika individer ska kunna leva och samsas tillsammans.
”Kämpa” är vitlögnen vi lurar den döende kärleken med.


Jag är inte där nu, men jag har också varit där. Och jag inser att jag aldrig kommer att lova att älska nån livet ut för jag anser det vara omöjligt. Och att fortsätta vara tillsammans, fast man slutat älska och tycka om och bry sig, det är respektlöst mot varandra och ovärdigt den kärlek som jag hoppas en gång funnits där.

Tack Martin, det var det finaste jag läste på länge.

Ingen räddning för de goda

The Ark lägger ner.
En nyhet i Aftonbladet som faktiskt får mig att reagera. De har funnits i 20 år, jag har lyssnat på dem i 10. 10 år! Tiden går så fort. Jag minns sommarspelningen i Furuviksparken med Håkan Hellström och Magnus Uggla. Hur Ola och hans kompanjoner lyste så starkt och jag inte nuddade marken när jag gick därifrån. Jag har bara sett dem live två gånger. Det kommer troligen bara att bli tre. Jag sörjer.

Sörjer, och börjar jaga biljett till klubbspelningen på Trädgår'n 18 mars. Jag ska se dem en sista gång.

Rea?

Det var ett billigt mord. Här har vi trott att det är 5 000 USD som gäller, minst.
Men å andra sidan verkar det ju som att beställare håller på att åka fast. Man får det man betalar för?

Ingen ironi

Jag är inget fan av Henrik Schyffert. Jag tycker han är en föredetting som lever på att han gjorde några roliga grejer på 90-talet och nu har slutat anstränga sig.

På aftonbladet har han idag skrivit en artikel, om det Sverige SD vill ha och varför det inte är nån bra idé. Det kan vara det bäst jag hört från honom. Läs den, här.

Goda nyheter i politiken

Hurra! Birgitta Ohlsson blir ny EU-minister. Tuffa, coola, vettiga och orädda Birgitta som är den enda allianspolitiker jag inte spontant avskyr. Vad glad jag blev av den nyheten!

Ericsson

Ericsson planerar att lägga ner fabriken i Gävle. Ca 850 Ericssonanställda får gå och några hundra konsulter. Jag gissar att det leder till ett varsel inom bemanningsbranschen snart också.

Det är mycket som inte känns bra med det här. Jag är såklart partisk, inget tvivel om det. Gävle är redan hårt drabbat av arbetslöshet och att ett stort företag packar ihop och drar (och aldrig kommer tillbaka) både ökar arbetslösheten och sänder signaler i företagsvärlden att Gävle inte är att bra ställa att förlägga sin verksamhet på. Jag har själv jobbat på Ericsson av och till i perioder och det är klart det svider lite extra att se sin gamla arbetsplats försvinna. Som tur är tror jag det bara är en jag känner som jobbar kvar.

Jag pratade med min far igår och han drog den vanliga harrangen om att det inte är klart än, det kan bli ändringar. Jag tvivlar. Har man gått ut och sagt att man vill lägga ner hela verksamheten så känns det rätt kört. Dessutom, vad hjälper det om det inte skulle bli så? Om fabriken klarar sig och några får vara kvar? De kommer aldrig att kunna slappna av. Hela tiden kommer molnet att hänga över dem, att koncernen inte vill att de ska finnas.

Men varför Gävle? Det är sant att det skurits ner i Gävle en längre tid. Jag tror det var över 2 000 anställda i början av 2000-talet. Länge har det känts som ett kamp för överlevnad mellan produktionsenheterna i Gävle och Kumla och tydligen fick Gävle lämna över en del arbetetsuppgifter till Kumla när Kumla blev av med mobiltelefontillverkningen. Och tacken för det är alltså att man lägger ner i Gävle? Varför inte Kumla där det redan krävts konstgjord andning för att hålla igång verksamheten? Varför ska Gävle försvinna och Borås dra ner medan Kumla klarar sig undan?

Och timingen ska vi ju inte ens diskutera! Två veckor innan jul! Det är inte smidigt alls. Tyvärr är det tydligen inte första gången man varslar strax innan jul. Jag hoppas de har hunnit ha personalfesten innan varslet iår. Så otroligt dålig stil.

Det är tragiskt att en så stor och gammal organisation inte kan sköta sånt här smidigare. Tydligen är det vida känt också att Ericsson-projekt är ett skämt och det känner jag väl att jag håller med mer och mer om för varje dag.

Jag har Ericsson att tacka för mycket; lön, roliga jobb, stora utmaningar, insikter om mig själv, men nej, nu vill jag nog ha en annan arbetsgivare. En som kan lite mer om planering. Tack.

Ronnie gör det igen

Välgörenhetsgalor suger röv och en av de få ljuspunkterna på Aftonbladet, Ronnie Sandahl, har återigen slagit huvudet på spiken i sin krönika. Läs den här.

Vad skönt, nu kan vi alla sluta fundera på om melodifestivalen är ett skämt eller inte.

Med ljus och lykta

Men vad bra, ett gäng rånare med helikopter borde väl inte vara så svåra att hitta?

Smile!

Wow, Aftonbladet! Inte ofta jag kollar på er skitsida och drar på munnen av glädje, inte irritation eller skadeglädje. Men den här lilla bilden var faktiskt riktigt jäkla kul!

Nätprassel

Nu ska Aftonbladet tydligen granska män som söker älskarinnor på de tusental nätdejtingställen som finns. Jag tänker inte förespråka otrohet, men jag tänker inte fördöma det heller. Iaf inte i detta sammanhang. I detta sammanhang tänker jag bara fördöma Aftonbladet. Ok, så folk är otrogna. Planerat otrogna. Det har Aftonbladet inte ett skit med att göra. Precis som amerikanska folket inte hade ett skit att göra med var Bill Clinton stoppade sina cigarrer. Otrohet är inte en samhällsfråga. Det är en fråga för var en ens enskilda relationer och moral. Aftonbladet, lägg ner! Omedelbomz!

Fördom

Svininfluensan har gett Sverige sitt första dödsoffer. Enligt vissa uppgifter är mannen från Tierp. It figures.

(Meaning: don't fuck the pigs and you will be ok.)

Förbudsstaten

De två första breven är ur en artikel på aftonbladet, det tredje är det inte.

Brevet från William
Hej Fredrik!
Jag heter William och är 5 år. Kan du inte bestämma att affärerna slutar sälja godis. Så att jag sparar mina pengar och kan köpa ett armband och magiska tärningar.
Från William

Svaret från Fredrik
Hej William!
Tack för ditt brev.
Många människor tycker nog att det kan vara gott att äta lite godis någon gång ibland. Om man inte vill äta godis kan man välja att inte köpa något. Därför tror jag inte att ett förbud mot godisförsäljning behövs.
Jag tycker att det är bra om du väljer att inte äta godis. Då kan du till exempel spara pengarna eller köpa armbandet du skrev om.
Avslutningsvis vill jag önska dig en härlig sommar!
Vänliga hälsningar,
Fredrik Reinfeldt

Svaret från Kitty
Hej korkade snorunge!
Dina föräldrar har ett digert arbete framför sig om de inte redan nu börjar lära dig att handlingar har konsekvenser. Du tycker alltså att riksdagen ska förbjuda alla i landet att njuta av godis för att DU inte kan låta bli att köpa det? Du tycker att det är dumt att pengarna är slut efter att du köpt godis så att du inte kan köpa ett armband. Jag tycker det är dumt att mina pengar är slut efter att jag betalat hyran och köpt nya möbler och jag kanske inte har råd med så mycket öl. Ska jag skriva till Fredrik och be honom förbjuda Ikea?
Var och en måste ta ansvar för sina handlingar och jag hoppas att dina föräldrar lär sig det istället för att skämma ut både sig själva och dig i Aftonbladet. Man måste välja och prioritera och det hoppas jag innerligt att du kommer att fatta snart.
Fast det är klart, ibland kan man få allt. Av mig kan du få både en utskällning och en fet smäll. Vet hut, unge! Skärpning föräldrar, det är ert jobb att lära ut sånt, inte statsministerns. Jag gillar inte Fredrik men jag skulle aldrig drömma om att störa honom så där. Han har viktigare saker för sig.
Avslutningsvis William: Ge fan i mitt godis. Now fu' off.

Say my name, bitch!

Läser i Aftonbajet om namnbyten. Det har tydligen blivit vanligare. Detta är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat (inte minst efter mitt eget namnbyte). Min personliga åsikt är att namn är viktigt. Även om man som person är så mycket mer än ett namn så är det dessa sammansatta bokstäver folk kommer att ropa efter dig hela livet, bokstäver du ska presentera dig med. Jag tycker därför det är viktigt att man har ett namn man trivs med, som man tycker representerar en själv. Det förvånar mig inte att fler och fler byter namn, det förvånar mig snarare att inte fler gör det. Träffar föräldrarna så ofta rätt när de bestämmer ett namn? Vill man inte byta för att man inte vill såra sina föräldrar? Eller vet man helt enkelt inte hur löjligt enkelt det är?

Aftonbladet har intervjuat en herre på Skatteverket som är med och bestämmer om nya namn. Jag har ett namnförslag till honom: Åke Torrboll Hammarsten. - Jag blir upprörd ganska ofta. Främst blir jag ledsen som pappa när föräldrar inte ser barn som barn utan som accessoarer. Det kunde lika gärna varit hundar. Då kan man irritera sig över att vem som helst kan skaffa barn i det här landet.

Poäng. Den poängen hade även Hitler och Rasbiologiska institutet. Du är i gott sällskap.

- Häromdagen ville några ge sin nyfödda dotter namnet Änglalik, vilket för Åke Hammarsten väcker associationer till mordet på Engla 2008.
– Jag kan inte förstå hur man tänker, utbrister han.

Men det förstår jag! Att vara änglalik är att påminna om en ängel. Jag tror de flesta associerar änglar som ljusa och fina varelser. Jag var själv tvungen att läsa Torrbollens mening tre gånger innan jag insåg på vilket sätt man kunde koppla namnet till mordet, och då är jag ändå rätt morbid av mig! Spelar en enda liten händelse verkligen så stor roll? Get a grip and get a life, Åke! Med denna logik ska ingen då få heta varken Engla, Mattias eller John. Eller Olof och Anna, morden på Plame och Lindh är väl bland det mest traumatiska svenskarna som kollektiv upplevt under de senaste 50 åren? Adolf och Josef behöver jag väl inte ens nämna?

- Tyvärr ligger många av dem som ansöker om namnbyte kanske inte högst upp i intelligensskalan. Ibland inser de nog inte vad de gör. Det kan jämföras med att tatuera sig i unga år.

Tack för den! Jag är alltså en möjlig idiot, så också ett par stycken jag känner. Muchos gracias, fuck face! Jag tycker det tyder på intelligens att vara villig att göra en förändring i sitt liv. Dessutom är ju jämförelsen med tatueringar sååå dålig (så dålig att jag måste skriva "sååå"). En tatuering kan du ta bort med laser, vilket lämnar ett fult märke, eller täcka med en annan tatuering. Ett namn kan du ta bort på samma sätt som du skaffade det; med en enkel blankett. Visst, andra gången är det inte gratis men å andra sidan tror jag Skatteverket är mer villiga att godkänna att man tar bort namn än att man lägger till. Det är liksom inte cancer vi snackar om här!

En flicka får inte heller heta Michel. Men Lars, Magnus, Bengt och Ingemar går bra.

Logik? Nej. Idioti? Ja. Korkat att inte låta folk själva bestämma över sina liv? Ja. Korkat att inte låta föräldrar välja sitt barns namn när de får välja exempelvis religion till sitt barn utan att någon lägger sig i? Ja.

Mitt namnbyte är bland det bästa jag gjort i mitt liv. Min tatueringar är inte heller helt fel. Så det så.

(om ni mot förmodan vill veta mer om vad jag tycker om namn så finns det ett rätt roligt inlägg på numera nedladga Aggroapan.)

Live?

(aftonbladet.se)

Är inte hela grejen med live att det är... well I don't know, live?

Svininfluensa

Av 26245 röstande på aftonbladet.se skulle 85,6% vaccinera sig mot svininfluensa nu om det var möjligt.

WHO har meddelat att den nya influensan (vilket jag antar låter lite mindre pestbetonat än svininfluensan) är ostoppbar. Men hur farlig är den egentligen? Enligt en tidigare artikel på Dagens Medicin har svininfluensan en dödlighet på 0,4 procent vilket innebär att den inte är farligare än vanlig influensa. Den största skillnaden är att den nya influensan i större utsträckning drabbar unga.

Smittskyddsinstitutet har i samarbete med Socialstyrelsen tagit fram en modell för att förutse spridningen av svininfluensan i Sverige i höst. Dessa beräkningar säger att i bästa fall drabbas 436 817 svenskar (jag gillar att de är så exakta i beräkningen) och i värsta fall över fem miljoner(för att vara exakt 5 034 281.)

En vanlig influensasäsong smittas 2–15 procent av befolkningen (enligt TT, via Aftonbladet). Svininfluensan kan drabba 20–40 procent om vi inte vaccineras oss.

Och det är den kursiverade texten som jag reagerar på. Viruset är rätt nytt. Först ska man komma på ett vaccin som funkar, sedan ska det tillverkas och distribueras. Allt det här tar tid. En vanlig influensa vet man ju inte förrän efteråt om man hade förutsett rätt virus. Annars har man gjort och använt en vaccin som inte har nån effekt. Det är inte kostnadseffektivt.

Jag tänker ta allt det här med ett helt badkar med salt. Jag minns skräckrubrikerna om fågelinfluensan och den märkte jag då aldrig av. Folk är så rädda för allt! Jag är mest anti. Man kan inte hålla på och skydda sig mot allt hela tiden, speciellt när man inte vet vad man skyddar sig emot eller hur skyddet fungerar.

Behöver jag säga att jag röstade nej på Aftonbladet?

Inte sära, bara rispa

Nu har jag fått nog av att se den här dyka upp i synfältet på Aftonbajet varje dag.

För det första: Det är inte tatueringar. Det handlar om scarification, när man skär i huden och skapar mönster av ärrbildningen. Extremt? Det tycker jag var och en får avgöra. Jag kan däremot sträcka mig till att säga att det inte är så vanligt.

För det andra: "Folk blir skitsnea". Det låter som att ett gäng galningar springer omkring på stan och skär in extrema tatueringar i intet ont annande främlingar och dessa blir då sura. I själva verket (ja, jag läste artikeln. Aftonbajet eller inte, jag är fascinerad av bodymod) så handlar det om en mycket vettiga tatuerare som säger att han ibland nekar folk att göra scarifications för att de inte tänkt igenom det tillräckligt, och dessa blir då sura på honom.

Ett fantastiskt exempel på att göra skvallertidningsrubriker. Nu ska jag jobba lite till och sen är det dag två på Den Stora Fåtöljjakten.

Wacko Jacko

Går in på nätet och kollar Aftonbladet och möts av nyheten att Michael Jackson är död. Han blev 50 år. De vet inte riktigt hur det gått till än.

Jag är inget fan, har aldrig varit. Han har gjort en del bra musik och jag har, som alla andra, ägt History-albumet, men jag har svårt att se förbi honom. Den blekta, plastikopererade mannen med piprösten som för alltid kommer att omges av frågor. Var han skyldig till övergreppsanklagelserna? Hur gick han från en svart pojke till en vit man? Vad gjorde han egentligen med den där chimpansen....?

Ändå känns det konstigt att han är borta. Han har varit en fascinerande följetong ända sedan det började gå utför. En studie i mänsklighet när den är som konstigast. Nu återstår bara att få se vad de lyckas gräva upp om honom i efterhand.

Nej, sov gott nu, Jacko. Jag tror du haft ett väldigt stressigt liv med press från alla möjliga och omöjliga håll. Även om jag tycker du var en jäkligt konstig typ så unnar jag dig vilan nu. Även om ditt paradis kanske är fullt av syrgastält, småpojkar och apor. So be it.

En norgehistoria?

Alltså, jag tror jag får hjärnblödning snart! Varför ska Aftonbladet dra upp så många kvinnor som gör mig så förbannad! Först var det hon "håll på er flickor, annars vill ingen ha er" (inlägg).

Och nu detta:

(ja, om alla norska kvinnor ser ut som du skulle jag också föredra en thailändska)

Jag utmanar ödet och läser vidare i artikeln:

– Ibland måste kvinnor hålla sig lugna och göra som mannen säger. Jag förstår att norska män hellre vill ha ryska och thailänska fruar. De gillar åtminstone sex och är bra på att laga mat.

Vilka fördomar! Blodet kokar och jag vill låta en tegelsten stämma träff med hennes sugkoppsläppar och hästansikte. Sedan läser jag detta:

– Vi lever i ett hedonistiskt samhälle. Folk är sambor, först med den ena, sedan med den andra. Det uppmuntras till gruppsex.

*ridå*
Det finns inget mer för mig att säga. Denna.... varelse, har en syn på människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet, på liv och sexualitet som jag aldrig kommer att begripa. Hur kan man envisas med att vilja bestämma hur folk ska leva sina liv?

Sluta tvinga in folk i din trånga religösa låda, kärring. Inse att folk har en fri vilja (det har till och med Gud sagt) och låt dem bestämma själva vad som är rätt och fel för dem. Men ska vi kanske gå till botten med det här? Sluta hitta på ursäkter till varför ingen vill ligga med dig.