Whining in the city

Igår såg jag och K äntligen Sex and the City-filmen. Att det inte blivit av tidigare beror på att K ville titta igenom serien först. Som den tjej jag är har jag redan sett hela serien men nu har jag sett den igen.

Filmen då? Tja.... Nää.... Den kändes stressig. Så mycket tid som ska in i en enda film. I övrigt... Har ni inte sett filmen men tänker göra det och inte vill veta så mycket så kan det vara läge att sluta läsa nu. NU.

Carrie och Big är ihop. Att de två ser nåt i varandra är helt otroligt. Carrie är en övergnällig fjolla som inte fattat att perfekt inte finns i verkligheten. Hon köper skor för 400$, styck, och överanalyserar allt. Big är en arrogant tölp! Han fegar och velar och till slut blir han för rädd för att bli gammal och ensam att han nöjer sig med den där beniga saken som han känner sen förr och vars neuroser han anser sig kunna leva med. (Carrie skulle ha tagit sig i kragen och stannat hos Aidan för bättre än så lär hon inte få.)

Carrie och Big ska flytta ihop, i en lägenhet som han köper. Carrie görs uppmärksam på att hennes juridiska läge inte är så bra (so far so good, jag är själv i samma läge. Vill K inte ha mig kvar så får jag sova på en parkbänk). Hon och Big bestämmer sig för att gifta sig. Hon är till att börja med mycket nöjd, inget kitschigt ner-på-knä-frieri utan ett beslut mellan två vuxna. Sedan växer det tänkta lilla bröllopet till 200 gäster och Westwood-klänning och Big lyckas såklart inte ta sig ur bilen när han kommer fram till vigseln. Överraskande? Nej. Sedan går resten av filmen ut på att fråga Vad kan man förlåta? och Vems fel var det?

Carrie köper tillbaka sin gamla lägenhet. Hon åker till den gemensamma för att hämta ett par skor (såklart). Big är där (såklart). De konstaterar att de ju faktiskt tycker om varandra (såklart). Han ber om ursäkt för att han fegade ur men ifrågasätter själva frieriet. Och så går han ner på knä, hon säger ja och de gifter sig i stadshuset.

Så, pojkar och flickor, vad lär vi oss av detta? Det är inte viktigt med ett stort bröllop men gud nåde den som genomför frieriet som en juridisk överenskommelse mellan två jämställda parter.

Jag gillade serien bättre än filmen.


Frågan är vilken serie vi ska titta igenom härnäst, jag och den skallige mannen som verkar klara av att leva med mina neuroser.