Dagen var inte helt hemsk ändå, trots att jag var trött och det var mycket att göra på jobbet.
Jag vaknade bredvid mr Séan McCann och beslutade att han fick äran att hålla mig sällskap till jobbet. Så med Great Big Sea i öronen (vad trodde ni egentligen??) gick jag med ovanligt raska steg. Jag kan ju inte låta bli att gå i takt med den musik jag hör, vilket kan se rätt löjligt ut ibland. Skit samma. Morgonpromenaden var den bästa på länge.
Men det är klart.... sen satt jag hela förmiddagen och längtade efter mörk rom, goda vänner och sång. Ups and downs, my friends. Ups and downs.
När jag sedan gick hem var klockan halv fem och det var fortfarande ljust ute. Inte ljust som i "inte helt svart" utan ljust! Blått. Solen var här nyss! Det känns som att det börjar vända nu. Först kommer ljuset. Sen kommer värmen. Jag längtar.
1 kommentar:
Läste inlägget på din aggroblogg - underbart! Precis vad jag menar fast jag inte hade samma fantasi till en så bra och lång text. =)
Skicka en kommentar