Bye bye boys

Det är inte roligt på jobbet just nu. Inte roligt alls. I fredags sa vi hej då till flera kollegor, en av den är en av mina favoritpojkar, den unge finske mannen känd som Der Kaiser. Idag kom vår andra testosteronbomb, den silverryggade argentinaren, tillbaka från sin semester bara för att hämta sina saker och sedan lämna oss. Detta är den smärtsamma effekten av att jobbet flyttar till Kina. Och det svider i mig att inse hur bra jag haft det. Jag har haft världens bästa kollegor. Två underbara flickor och två fantastiska pojkar. Nu är pojkarna borta från jobbet och även om jag hoppas på att kunna hålla kontakt med dem vet jag hur det brukar bli när man inte längre ses ofta och otvunget. Jag tycker så otroligt mycket om dem och det hoppas jag de vet. Det är lite som ett förhållande tar slut. Man måste få sörja lite. Vi ska sörja på lördag. Då ska vi klä oss för begravning och inta någon av stadens pubar med billig öl. Det heter faktiskt gravöl.