onsdag, september 30, 2009

VSS

Igår tänkte jag ta en liten shoppingrunda på stan. Jag hade en ärenden att uträtta (linsvätska, make up remover, accessoarer till gravölen) och så ville jag spontnshoppa lite. Jag lyckades med alltihop. Med en dryg halvtimme kvar på omstigningstiden gick jag mot Valand för att ta bussen hem. I höjd med Storan slog det mig. Biljetterna. Helvete. På lördag nästa vecka åker jag och K till Stockholm för att se Green Day. SJ-biljetterna vill jag inte hämta samma dag för då är det alltid kö och hälften av maskinerna funkar inte, konsterbiljetterna måste hämtas hos något Ticnet-ombud och de finns bara i Gbg, inte i Mölndal. Till saken hör givetvis att jag inte är i stan så ofta längre. Så jag svär till, och överlägger snabbt. Lika bra att göra det nu på en gång och jag vet att jag kan röra mig snabbt när jag är manad. Alltså lade jag benen på ryggen och stegade bort till centralen.

Där hände det nåt. Jag hamnade mitt i något slags konvent som tydligen pågick i stan. Ett konvent för VästSveriges Segarslen (VSS). Före mig i kön till maskinen står två personer. Det ska snart visa sig att det är två segarslen.

Segarsel nr 1, medelålders man. Han står och knappar redan när jag kommer dit. Och han knappat länge, med pannan nästan tryckt mot skärmen. Jag ser mig själv titta på klockan, jag känner hur svettningarna börjar komma och jag hör mig själv tänka "Ohgudnejfuckhelvetedethärärintesant! Står segarslet och köper sin biljett här!?" Jag tycker det borde vara dödsstraff på att köpa sin biljett i automaten. Gör det på nätet eller i butiken, gör det var som helst men inte här! Efter en lång stund med alldeles för hög puls går gubbfan äntligen därifrån. Fram till maskninen kliver nästa person.

Segarsel nr 2, medelålders kvinna. Och nu tänker ni, hang on a minute - är du helt dum i huvudet? Ja, man kan undra varför jag i en kö till en teknisk pryl ställer mig bakom två medelålders människor personer segarslen. Det verkade vara en bra idé at the time. Det var en kort kö. Jag tänkte inte så långt. Tanten knappar länge. Väldigt länge, och väldigt intensivt. Jag har aldrig tidigare sett en sån här maskin skaka! Och jag känner svetten rinna och hör mig själv tänka "Ohgudnejfuckhelvetedethärärintesant! Det är fan i mig inte sant! Ska det här segarslet också köpa sin biljett här!?" Japp, det skulle hon. Full av frustration har jag nu börjat snegla på kön brevid. Den består av en ung kille som pratar i mobilen. Jag håller ett vakande öga på honom och tada! Den unge mannen är klar, kärringskrället försöker fortfarande flytta maskinen och jag glider över till den numera lediga automaten.

Så där. Med något förhöjd puls hade jag så tågbiljetterna i min hand och begav mig mot nästa punkt på listan, Ticnet-ombudet på Coop Avenyn. Går med mycket snabba steg, börjar bli stressad, har ingen lust att behöva betala bussen hem. Jag hittar stället, tar en kölapp och ställer mig i kön. Stället är rätt litet, man kan inte göra mycket annat än stå i kö så varför besvära oss med kölappar? Före mig i kön... ni börjar ana vad som komma skall? Segarslen!

Först i kön står segarsel nr 3. Det är en kvinna i 35-40 årsåldern. Hon har gräsliga kläder och säkert mer pengar än smak. Med sig har hon en man som jag nog aldrig såg framifrån. Jag kan därför inte avgöra om det är en son, älskare eller farbror. Hon har med sig två saker som ska skickas. Vad kostar det då? Om man lägger ihop det till ett kolli då? Då kostar inte det andra nåt? Här inträffar också nåt fascinerande. Det finns ett segarsel till på plats, ett som jag inte riktigt räknat med. Tjejej i kassan - segarsel nr 4. Jag tror aldrig någon person i någon kassa rört sig slöare! Herregud!

Kvinnan med den fula kjolen är äntligen klar. Fram kliver en kille i min ålder, piercad, ser i mina ögon mest normal ut hittills. Självklart är han segarsel nr 5. Han ska hämta två paket. Först måste hn skriva på en lapp. Det intresserar mig att jag stör mig på att han skriver på lappen på plats då jag vet att jag gör på samma sätt. Jag är nojjig, jag vill inte ha en lapp i fickan som är påskriven och klar. Han skriver på sig lapp. Tjejen i kassan hasar iväg och hämtar paketen och scannar dem så långsamt som det bara går. "Du vet att du ska betala för ett?" "Nej, men det får j jag väl göra då" Herregud människa, hämtar du grejer utan att veta om du ska betala eller inte? Suck. Snabba på.

När det så äntligen är min tur skriver hon ner mitt bokningsnummer på en lapp och hör fel på E och G. Jag får mina biljetter och går därifrån. Svettig, stressad och närmre hjärnblödning än på mycket länge. Fy fan.


Jo, jag hann med en buss. Fick gå en hållplats extra både i början och slutet men jag slapp iaf stämpla om.

1 kommentar:

Marika sa...

Men vännen då! Ibland är det tyvärr inte meningen att man ska "ta det ändå när man ändå är i stan..."... Och du hade nog en sådan dag... Hoppas att dit shoppande i alla fall gav lite glädje! KRAM