Off we go

Ibland glömmer jag vad det är jag ska göra. Hur stort det är. I den isolerade miljön på avdelningen är det ingen stor grej, jag är långt ifrån ensam. Men så berättar jag ibland för någon utomstående och får stora ögon till svar. Då inser jag hur stort det faktiskt är och hur tufft det ska bli att få göra det.

Jag har varit med om att ta in arbetsprocessen till Sverige, om att förädla den, få den att flyta smidigt. Nu ska processen flyttas till Kina och jag ska få åka dit som expert på min market unit. Det är helt sjukt, jag ska åka till Kina för jobbet! Det är stort, jag får påminna mig om det ibland. Visst, jag kommer att bli arbetslös efter det men vilket avslut!

Nu väntar jag bara på att få veta exakta datum. När vi ska åka. Hur länge vi ska vara borta. Allt som kan förberedas innan jag vet datum är fixat. Foton till visumet ligger och väntar på skrivbordet hemma. Dukoralen står i kylen. Jag väntar bara på datum...