Musikåret 2009

Med 15 spelningar (och inga festivaler, det är fusk) och två comedy shows får nog 2009 betecknas som ett stort live-år för mig. Jag har försökt betygsätta alla liveakter (som ni kanske sett i högerkanten av bloggen) och nu är det dags för en sammanställning.

Icke betygsatt:

P.D. (10/12, Sticky Fingers.)

P.D. var förbandet och jag har inte betygsatt förband på hela året. Detta i kombination med att jag känner en av killarna i bandet och således riskerar att vara partisk samt att jag missade början av spelningen gör att P.D. för denna gång får klara sig helt utan betyg. Det betyder inte att de var dåliga.

Betyg 1:

Inget fullt så uselt, det tackar vi för!

Betyg 2:

Deathstars (6/11, Sticky Fingers.)

Jämfört med det Deathstars jag såg i mars var denna spelning ett skämt! Bandet var trött och oengagerat, ljudet dåligt och publiken jobbig. Årets sämsta spelning, helt enkelt. Inget var på plats.

Betyg 3:

Danko Jones (11/3, Trädgår'n.)

Kanske blev den här spelningen ett offer för mina höga förväntaningar. Jag hade räknat med en grym spelning och jag skulle röja som fan. Tyvärr tilltalade inte setlisten mig alls vilket tog udden av det hela. Annars kan jag konstatera att Danko Jones var grymma live, precis som förväntat, och jag ser dem gärna igen!

Morrissey (22/6, Lisebergshallen.)
Det hade kunnat vara så bra men Moz hade inte riktigt rösten med sig vilket drar ner betyget en aning. Sen går det inte att komma ifrån heller att biljetterna var rätt dyra och då ställer jag lite högre krav. Moz levererade inte i förhållande till biljettpriset. Jag är dock inte främmande för att se honom igen.

The Liptones (2/10, Pustervik.)
Jag var mycket kluven efter den spelningen. Å ena sidan var The Liptones riktigt bra live, precis som förväntat. Å andra sidan visade sig bandet bestå av ett gäng bönder som tyckte det var en bra idé att spela en massa låtar från en skiva som de inte släppt än. Kluvenheten resulterar i en trea.

Betyg 4:

Five Finger Death Punch (23/2, Brew House.)

Ett av banden som jag först sett annons om spelningen och sedan börjat lyssna på. En grym spelning med fantastiskt ös! Bandet skulle ha kommit tillbaka för en andra spelning på samma ställe i november men det blev inställt på grund av sjukdom. Synd, jag hade tänkt se dem igen! Nu får jag vänta på nästa chans.

Reel Big Fish (5/3, Sticky Fingers.)

Jag vet inte varför det är en fyra och inte en femma? Borde inte den här spelningen få en femma? Den var ju genomgrym!

Yvonne (6/6, Sticky Fingers.)

Hur lycklig blev jag inte när jag såg att det fantastiska och nedlagda bandet Yvonne skulle göra en spelning i min stad!? En mycket bra spelning trots att jag (som vanligt) saknade en hel del låtar. Jag är dock otroligt tacksam för att ha fått se dem så de egentligen lade ner innan jag upptäckte dem.

U2 (31/7, Ullevi.)

Hur mycket tror ni det svider i mig att ge U2 en fyra? Ett av mina absoluta favoritband, det enda band jag köar timmar i vinterkyla för biljetter till och sedan en hel dag i regn och rusk för att få bra platser på arenan. Men spelningen var ingen femma. Kanske var det på grund av den inte så bra skivan som föregick turnén. Kanske överskuggade monsterbygget till scen (och det faktum att den inte fungerade fullt ut) musiken. Kanske börjar gubbarna bli gamla och trötta. Kanske är jag mer svårimponerad nu, efter åtta år och tre spelningar. Hur som helst var det bra, väldigt bra, och så fort jag hör talas om nästa spelning på svensk mark ringer jag Elias och säger "vi ses då".

Green Day (11/10, Globen.)
Jag grämde mig länge för att spelningen var utsåld och bandet inte skulle komma till Göteborg. Sedan lyckades jag hitta biljetter av en slump och vips hde vi bokat in en resa till Stockholm. Det enda jag kan klaga på när det gäller spelningen var tramset runt om musiken men de hör nog till, och det går att stå ut med. Bandet var grymma live och det är inte deras fel att vi hade sämre platser än jag ens trodde möjligt. En solklar fyra!

Sonata Arctica (14/12, Trädgår'n.)

Jag velade länge mellan betygen 4 och 5 för denna spelning men landade till slut på en fyra för att en femma borde kännas mer självklar. Det saknades ett par låtar i setlisten för att jag skulle vara helt nöjd och ge den där femman men i övrigt var det en grym spelning med riktigt bra förband.

Betyg 5:

Edguy (2/2, Trädgår'n.)

Som jag längtade efter att se Edguy live! Jag blev inte besviken. Bra setlist, bra ljud, ett tyskt geni i toppform. Jag var helt kär efter spelningen och jag längtar till nästa gång jag kan bevittna herr Sammets bravader. Då förhoppningsvis lite närmre scenen (och inte uppe på läktaren).

Deathstars (14/3, KB.)

Tänka sig, vi åkte ända till Malmö för den här spelningen! Eller rättare sagt, vi missade dem i Göteborg och gav oss själva en andra chans och en liten resa. Spelningen var fantastiskt! Deathstars var taggade och allt var grymt (utom hemska Sonic Syndicate som var förband). En solklar femma och en dessto större besvikelse när bandets spelning i Göteborg i november visade sig bli en flopp.

Stephen Lynch (22/8, Lorensbergsteatern.)

Musik och komik i världsklass! Världens sötaste Lynch kan fortfarande inte vissla men vad gör det när han bjuder på en så fantastisk show att jag svävade fram i flera dagar.

Melody Club (19/9,Parken.)

Denna spelning skulle ha varit maj men någon i bandet passade på att bli sjuk. Jag har dock sett Melody Club förr och vet att de är värda att vänta på. Precis som de andra fem gångerna jag sett dem så var det underbart. Jag dansade och njöt i fulla drag. Få saker får det att pirra i min mage som att få dansa loss till Electric så svetten lackar.

Eddie Izzard (20/12, Scandinavium.)

Årets sista event, och näst dyrast. I maj smygköpte jag biljetterna åt mig och K och efter eoner av väntan fick vi slutligen se Izzard live. Han var visserligen "a transvestite off duty" men icke desto mindre väldigt klok och rolig. Scandinavium är inte en ultimat lokal för denna typ av uppträdande men jag tänker inte låta det gå ut över betyget. Izzard var väl värd varenda en av de där många kronorna det kostade mig.

Och slutligen, *trumvirvel*: Årets bästa spelning:

DragonForce (25/2, Brew House.)

Holy fuck! Jag skulle kunna sluta där. Jag hade bara lyssnat på DragonForce i några veckor när spelningen var men anade att det skulle kunna bli bra. Efter ett fantastiskt förband (mer om det en aning längre ner) drog årets bästa show igång. Allt var bra. Allt! Musiken, ljudet, showen, (underbart snygge Herman Li), allt! Jag är så nöjd så det är helt sjukt. Det här är ett band som jag definitivt kommer att se igen, ingen tvekan!

Jag har ett litet hedersomnämnande kvar, och det är Årets bästa förband:

Turisas (Dragonforce). Sällan har jag varit med om ett förband som varit så perfekt för publiken! Det var fullt ös redan under förbandet och med all rätt. Turisas var helt fantastiska och jag skulle inte tveka att betala för att se dem som huvudakt. Nu har de avslutat sin turné och ska börja fokusera på nästa skiva och sedan blir det ny turné, som huvudakt. Det hoppas jag på att få se!