Fikahörnan efter lunch.
Honey och jag slänger käft och är sura över att det är tisdag. Vid kaffemaskinen dyker en man upp och tycker vi ser nedslagna ut. Vi förnekar det inte. Och så händer det oväntade. Han frågar, och låter helt uppriktig, om han kan göra nåt. Han frågar om han kan göra nåt! Ingen sarkasm, inga tydliga baktankar. Vi är inte vana att bli bemötta med sådan vänlighet utan tappar allt fokus. All ilska rinner av. Så uppenbarligen kunde han göra nåt, även om det inte krävdes mer än en fråga. Det var det finaste jag hört idag.
Det kanske är såna vänner vi skulle behöva skaffa hos här, istället för de som erbjuder oss hjälp med S&M, förser oss med droger och avslöjar våra onda planer. Fast å andra sidan... de är ju dem vi vill sänka båtar med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar