onsdag, juni 30, 2010

En hopplös dag går mot sitt slut

Fan vad jag gnäller. Tyvärr är alltihop befogad. Honey said it best.

Tänkte att jag skulle avsluta dagen lite bättre (fast jag är marginellt gladare än när jag skrev det senaste inlägget). Många på jobbet är jobbiga, inkompetenta, odugliga, dryga, irriterande och vissa skulle det faktiskt vara värt 8 000 USD att bli av med för gott. Men sen finns det guldkorn... Idag har jag nästan varit lite kär i Synt-haren och Projektledaren. Jag gnällde till Synt-haren över att jag förlorat livslusten. Han lämnade avdelningen och ett par minuter senare damp det ner en påse med en näve Geisha på mitt bord. Jag borrade ner näsan i godiset och uttryckte min enorma tacksamhet på företagschatten så till den milda grad att han påstod att han rodnade. Sedan tog jag en lång finkaffedate med Projektledaren. Han räddade mig återigen från ett totalt sammanbrott och hans teori om avdelningen som organisationens problembarn var både underhållande och träffsäker.

Jag tror ingen av herrarna läser här och det kanske är tur. Jag vet att jag kan bli lite överdriven i text. Lite av en drama queen. Jag vill bara påminna mig själv om de bra sakerna. Mina underbara pojkar. Kaffe och choklad och trevligt sällskap och stöd och skratt. Love you. Så det så.

3 kommentarer:

Jo tjena sa...

Vilka underbaringar!

Anonym sa...

Man blir som man umgås... Med underbara tjejer på jobbet så blir vi lika underbara... ;-)

/DK

Kitty sa...

Ja DK, du hör också till dem även om du inte nämndes i detta inlägg. Ni är flera stycken som räddar mina dagar och för det är jag evigt tacksam.