Jag är trött. Så trött. Denna helg sover jag bort. Jag har slutat vakna svettig mitt i nätterna, istället pratar jag i sömnen. Mumlar, grymtar, gnyr. Jag låter orolig. Jag är inte förvånad. En vecka till. En enda vecka till. Sen är den här stressiga perioden över och jag kanske kan återgå till normalt. Jag har givit K order om att straffa mig när jag pratar jobb. Jag får inte. Får inte tänka jobb. För det gör jag. Så fort jag slappna av är det där igen, planeringen. Jag får inte tänka jobb.
Min hosta börjar bli lite bättre och rösten är på väg tillbaka. Jag kanske kommer att överleva det här iaf. Jag längtar till onsdag kväll. När jag och Honey sitter på klipporna på Marstrand med vår picknickkorg och allt som kan göras är gjort. När planeringen är över och bara genomförandet återstår. Först då tror jag att jag kommer att kunna slappna av.
Tills dess försöker jag varva ned med mycket sömn, vila, fotboll och en och annan öl. Och så en tupplur till. En spännande liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar