Och så var vi hemma igen...

En vecka har som vanligt gått fort men vi har gjort mycket. Jag vill inte vara hemma. Här regnar det som om själva syndafloden vore nära. Där var allt fantastiskt.

Det går inte att sammanfatta São Miguel på ett kort sätt. Det är höga berg och djupa dalar. Det är lummiga trädgårdar, djupa urskogar och ändlösa fält. Det är låga stenmurar, blommande hortensior och överallt står det kossor. Det är kollapsade vulkaner med små byar och sjöar. Det är naturligt kokande vatten som luktar fjärt. Det är fantastisk mat, stark sol och salt hav. Det är den vackraste blandning av blått och grönt man kan tänka sig.

Bilder kommer, i sinom tid.