Hon är en vara, han är en Chef. När hon mår dåligt och jobbet inte funkar trots upprepade försök blir reaktionen "Vad känner Han?" "När är Han på plats så vi kan ha ett möte?". Alla fördelar med att vara konsult är bortblåsta när man inte värdesätts i fem sekunder.
Sånt får mig att vilja sluta också. Men jag vet att ett annat uppdrag skulle hjälpa marginellt, det är att vara resurskonsult jag vill komma ifrån. Att vara en vara, en slit-och-släng-produkt. Och jag vet inte ens om jag skulle få ett nytt uppdrag, de skulle säker hitta ett sätt att göra sig av med mig, om jag nu är så besvärlig. Tvinga mig att stanna kvar tills jag säger upp mig.
Jag förstår inte att Chefen fortfarande är deras kund. Han avverkar konsulter på löpande band och han har bara två. Att knoppa av honom kan inte vara någon jätteförlust. Det blir två budgetkonsulter att placera ut någon annanstans. Jag ska suga i mig all kunskap jag kan på det här stället. Then I'm out. Om inte nedskärningar får bort mig först, så klart.
Ah, det är höst. Det är ett så tydligt hösttecken hos mig, den där viljan att riva allt, bryta upp och börja på nytt. Ett nytt jobb? En ny stad? Jag är redo att hoppa på vad som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar