Götaälvbron var en tunnel idag också. Den mörka dimman ligger tungt över Göteborg och döljer alla ljus. Hemma var det rätt behagligt ute men i stan är det råkallt och jag längtar hem till min säng som aldrig varit så skön som just den här veckan.
Så jag tillåter mig att drömma lite. Inte om Thailandsresan som man skulle kunna tro, så här åtta dagar innan avresa. Nej, jag drömmer om våren.
Om att kunna vända ansiktet mot solen, som en blåsippa, och känna värmen stråla genom alla kylda leder.
Jag drömmer den första kafferasten i solen, på bryggan utanför jobbet. Med vattnet kluckande under oss.
Den första ölen i solen, med en cigg till, bara för att jag kan.
Jag drömmer om korta kjolar utan strumpbyxor, om öppna skor och om händer som inte göms i vantar.
Om en filt i en park med några jag tycker om, prat, skratt och kanske något gott att äta och dricka.
Ta en drink på balkongen när jag kommer hem en fredag och sitta där i solen och bara njuta av veckans bästa stund.
Sånt drömmer jag om medan mörkret behåller sitt grepp utanför mitt fönster och jag fryser fast jag varit inomhus i en timme. Jag drömmer om bättre tider. Är det inte ganska mänskligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar