"Vi borde göra slut – men säger att vi ”kämpar”"

Vilken härlig text, Martin Ezpeleta. Vad härligt att någon vågar skriva det du skriver. Att ibland är en del i kärleken att inse när det är dags att ge upp.

När vi slutat viska blommor i varandras öron, när vi brutit det sista löftet, när kyssarna preskriberat under lakanen.
När vi vaknar upp på morgonen och inte kan svara på när var sista gången vi valde varandra.
Då borde vi göra slut. Men många av oss gör inte det. Vi säger att det är för att vi kämpar.
Det är skitsnack, kämpa gör man medan man älskar, det är en del av kärleken, nödvändig för att två olika individer ska kunna leva och samsas tillsammans.
”Kämpa” är vitlögnen vi lurar den döende kärleken med.


Jag är inte där nu, men jag har också varit där. Och jag inser att jag aldrig kommer att lova att älska nån livet ut för jag anser det vara omöjligt. Och att fortsätta vara tillsammans, fast man slutat älska och tycka om och bry sig, det är respektlöst mot varandra och ovärdigt den kärlek som jag hoppas en gång funnits där.

Tack Martin, det var det finaste jag läste på länge.