Öl och skratt så tårarna rann. Vi blev sura för att burgarna inte var hemgjorda och servitören försökte övertala oss att de visst var det. Lille vän, vi har ätit burgarna hos er förr. Många gånger. Och vi känner igen pressat kött när vi serveras det. Sedan bråkade vi om notan också. Jag vet inte om han eller vi hade rätt egentligen, men det spelar ingen roll idag.
Vi var på väg därifrån vid 23-tiden. Då hade vi hållit bordet i väntan på "Joaquin och hans polare" hela kvällen. Men så upplät vi utrymme till några beigea killar. Trista som fan. Så vi såg till att bli av med dem och sen lät vi två andra killar sätta sig, vi skulle ju ändå gå, men för säkerhets skull sa vi "om nån frågar så heter du Joaquin". Låtsas-Joaquin och hans dalmaskompis visade sig vara väldigt roliga och helt plötsligt var klockan 1, vi var trötta och trängda av det stora påtända gäng som bestämt sig för att ta över vårt bord.
Så vi gav upp. Åkte hem. Jag vet inte när en AW slutade efter klockan 1 senast. Jag hade så roligt. Idag är jag sliten och lite tung i huvudet. Då är det bra att jag inte behöver göra nåt mer den här helgen. Soffläge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar