torsdag, mars 03, 2011

Tankar kring Melodifestivalen 2011

Alltså. Melodifestivalen. Detta spektakel. Men det är klart, det visste jag ju innan. För trots att jag rubricerar mig som hårdrockare så är jag en sucker för melodifestivalen (och ESC, när man får se skräp från hela Europa, och Israel). Så jag tittar. Och fasar, och skäms. I år missade jag första deltävlingen för jag hade bättre saker för mig (läs: Thailand) men de följande tre har jag alltså sett. 24 låtar. Det mesta skit. The Moniker var lite kul, det lät lite som Mika möter The Beatles. Men så i lördags peakade det hela.

Vilket startfält, vilken variation! Festivalens första (så vitt jag vet) bra låt! En bra låt, en bra show, ett bra band. Ett bra band som lyckas ställa upp med en låt som är representativ för bandet. Jag hade ju lite issues med The Ark när de vann. Ark är alltid bra och låten var bäst i tävlingen men som Ark-låt betraktat var den bland det sämsta de gjort. Melody Club lyckades göra en bra låt. Riktigt bra. Jag kom på mig själv med att ha en stort leende när första refrängen var över och jag hade bestämt mig. Jag skickade till och med ett sms och röstade på dem.

Och vad händer? Fem av de åtta bidragen går vidare till en andra omgång. Melody Club är inte bland dem. Melody Club, och årets bästa låt, hamnar näst sist. Efter Lasse Stefanz med låten "En blick och nånting händör". Nej, det är inte felstavat, det är fonetiskt. Det kan ha varit nåt om nån som återvändör också. Seriöst? Lasse Stefanz? Bättre än Melody Club? Skulle inte tro det, va? Lasse kom dock inte längre än så utan slutade utanför prispallen.

Och vad röstar svenska folket, detta under av god smak, direkt till finalen? Vilket bidrag får flest röster av alla i programmet? Linda Bengtzing. Jag tänker försöka undvika att kommentera kläderna (förjävliga!). För det första förstår jag inte hennes storhet alls. Medioker sång och otroligt fåniga texter. Detta års elände heter "E det fel på mig?". Ja, Linda. Om du inte kan stava till det tämligen enkla order ÄR så måste jag nog säga att det är nåt fel. Linda sjunger i alla fall om hur hon har den perfekta mannen, den som alla kvinnor vill ha. Det är en trygg familjefar som både kan byta olja i bilen och plocka ur diskmaskinen. För det första antar jag att Lindas man i sången inte är 9 år? Alltså tycker jag inte det är så jävla imponerande att han kan plocka ur diskmaskinen. Det är liksom inte kärnfysik det handlar om. Hon som helst. Hon säger att hon har allt det där som alla vill ha och ändå är hon inte nöjd. Hon känner sig attraherad av någon annan, vill ha mer än det hon är. Är det henne det är fel på?

Klart som fan att det inte är! Är det fel på dig bara för att du faktiskt inte är riktigt nöjd med det du har, även om det är det "alla" vill ha, och du vill ha mer? Det är väl ytterst mänskligt att alltid sträva efter något bättre? Du behöver inte önska dig en trygg potentiell farsa bara för att alla andra verkar vilja ha det. Du kanske vill ha nåt helt annat och det är ok.

Så jag tycker Melody Club skulle ha tagit hennes plats, lätt. Jag hade inte haft nåt emot att de vunnit hela tävlingen heller, då hade man ju sluppit skämmas över att vara svensk i Eurovision Song Contest. Dessutom tror jag att jag hade vunnit 60 spänn eller nåt. Men det finns en annan vinkling. En fördel med att Melody Club inte vann. De släppte ett album igår. Nu slipper de hålla på och ESC-marknadsföra sig i Europa. Istället kan de dra ut på en vanlig turné. Det ser jag fram emot. Oh, som jag ser fram emot det. Jag må vara en rocker men Melody Club är ett av mina favoritband, och framförallt en livefavorit. Det är inte en slump att jag sett bandet sex gånger live (jag trodde det var fler gånger...). Det kommer att bli fler. Så, Melody Club, ni är så sjukt hjärtligt välkomna till Götet. För mig är ni alltid vinnare.

Inga kommentarer: