Det finns ett bakverk som jag mer än något annat förknippar med min mamma. Kanelskorpor. När jag var liten fanns det alltud kanelskorpor hemma och som det gärna blir med saker man ser dag ut och dag in så var jag extremt less på de där förbannade kanelskorporna. Jag fattade inte hur folk kunde tycka att det var goda, de var ju det tråkigaste som fanns!
Nu är det snart tio år sedan jag flyttade hemifrån och i och med att jag gjorde det har jag kunnat börja uppskatta dessa skorpor. I veckan drabbades jag av ett enormt sug att baka och hittade då receptet på kanelskorporna. Och bakade dem. Inte helt enligt receptet, såklart, för det har jag ju väldigt svårt för. Inte ens mamma följer receptet helt. Man ska enligt receptet rulla skorporna i kanel och pärlsocker. Mamma strör bara på kanel för såna flashiga saker som pärlsocker använder inte min mamma. Jag förändrade receptet ytterligare lite. Jag hackade ner mandel i degen.
Så det blev mandel- och kanelskorpor. The shit. Tack mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar