I texten däruppe står det (just nu) En biker utan hoj. Det är min käre vän och kollega Hårdrockaren som påstått det och med tanke på vilken människokännare han är så har jag väl aldrig tvivlat.

Och nu har jag äntligen, sisådär en 15 år efter att jag lånade motorcykeltidningar på biblioteket och drömde om mc-kort, äntligen fått åka motorcykel. Och vad kan jag säga? Good shit. Very good shit. Får se om jag kan muta till mig en åktur till efter semestern. Det vore värt typ alla myggor i Gysinge.