Tanten sa shoppig cart. Jag hörde kaka. Min mage har vrålat sedan jag vaknade men jag är för envis för att låta den bestämma. Övervägde att ge den macka och yoghurt imorse men beslutade emot det. Och jag tänker inte gå på lunch en sekund före 12.

 

Lustigt att jag med lätthet kan plåga min kropp så här men att tvinga mig att träna är omöjligt. Jag ska förresten ta med löparskorna hem imorgon. Jag kommer inte att springa här ändå. Göteborgsvarvet i maj känns tveksamt. Skit också. Det var inte så här det var tänkt. Som vanligt.