Att möta döden i Malmö

Jag överlevde en vistelse i Skåne! Får man medalj då?

Allt var trevligt. Till och med tågresan. Fast det är klart; första klass + rödvin + champagne = mycket lyckad resa. Lätt salongsberusade anlände vi till Hotel Mayfair där dörrmattan talar om vilken veckodag det är. Rummet var enkelt men stiligt med hårt trägolv.

Men vi stannade såklart inte på hotellet. Ut och leta rätt på restaurang! Som alltid blev det asiastiskt. Mongolisk barbeque (mongogrill?). Mycket gott. Därefter letade vi rätt på en snacksbutik. Tyvärr blev det Lidl. Jag handlar inte på Lidl. Men de rånrullar med hasselnötskräm vi köpte skulle nästan kunna få mig att begå mord så jag kanske kommer att handla där igen. Attans.

Tillbaka till rummet. Korka upp champangen. Göra oss i ordning för kvällens konstert. Lite korsett och nitar fick det bli.

Sedan letade vi oss fram till KB och hann höra lite av första förbandet. Det var väl acceptabelt. Kvällens första "riktiga" band var Sonic Syndicate. De sög. Det blixtrade till ett par, tre gånger och jag tyckte att det kanske, kanske kunde bli bra. Icke. Det var bara irriterande. Det enda som var kul var när vi flyttade oss ut till kanten av scenen (för att slippa slåss med mupparna som hoppade runt i mitten) och jag bytte ett par ord med en kille som var så lik gitarristen i nästa band att både K och jag övervägde om det var han. Det var det inte, jag såg honom när vi lämnade spelningen.

Anywho. Huvudhumret. Gay SS-soldater från yttre rymden. Deathstars. Nu snackar vi musik! Riktigt bra musik, utstrålning, gay och halvnaket. Mums. Det måste dock vara den spinkigaste samling manskroppar jag sett samtidigt. Jisses, jag skulle kunna knäcka basisten över knät. Fast det skulle jag såklart inte göra, jag skadar inte folk med dreads. Den lille androgyne gitarristen uppvisade ocskå den andra manliga navelpiercing jag någonsin sett. Och de hade så snygga uniformsjackor att jag blev alldeles till mig. En sån vill jag ha!

Efter spelningen traskade vi hem i ett regnigt Malmö och slocknade så snart vi lagt oss.

Morgonen bjöd på frukostbuffé åh, vilken frukostbuffé i källarvalven från 1300-talet. Sedan åkte vi hem SJ style. Dvs världens omväg. Istället för att åka typ 25 mil, raka vägen, inga byten åkte vi dubbla sträckan och bytte två gånger. Jag säger då det.

All in all, otroligt nöjd. Spelningen var grym och jag är så glad att vi åkte. 2009 verkar bli livespelningarnas år.

Lille Cat Casino på scen

Fler bilder finns på bilddagboken.