lördag, april 17, 2010

Ok, nu vill jag berätta

Nu har värsta chocken över att ha blivit outad på Facebook lagt sig. Jag har också hunnit smälta det faktum att jag faktiskt är förlovad. Hunnit njuta lite av det i lugn och ro. Så nu kan jag berätta på riktigt.

Det har krävts lite tid att smälta det eftersom jag inte visste om det. Det var inget jag planerade. Men så fick jag frågan och jag svarade "sneaky bastard". Det är väl så man svarar? Well, well, det funkade för mig iaf.

Ringen är snygg och den passar. Jag är imponerad av K's smygande, för jag visste inte att det var något lurt i görningen. Han är söt.

En annan anledning till att jag inte velat berätta det direkt är att jag velat förbereda mig på reaktionerna. Inte för att jag tror att de kommer att vara elaka, utan för att de kommer att vara olika. Det finns inga restriktioner för förlovning. Juridiskt är det nonsens. Detta gör att en förlovning blir vad var och en gör det till. Jag är ingen rosafluffig människa. Jag vill inte ha en rosafluffig reaktion. Jag var ingen halv människa innan jag träffade K, jag kommer aldrig tro på evig kärlek och visst, det är en härlig grej att vara förlovad men det är inte det största som hänt mig. Det är inte det viktigaste i mitt liv. Jag är väldigt glad över att jag har K och över att han tycker så mycket om mig men en ring ändrar inte något. Det är fortfarande vi, på samma sätt som innan. Jag hade redan innan konstaterat att damn, jag kanske kommer att gifta mig med den här mannen. Nu är den risken lite mer överhängande. Jag kommer troligen att gifta mig med den här mannen. Nån gång. Inte nu. Sen. Om ett bra tag.

Om han överlever så länge. Han håller på och retas med mig nu, så jag kommer nog att vara tvungen att ge honom stryk.

Jag älskar min ring. Den är jättefin och den passar mig så bra. Jag tycker om att se den och påminnas om att någon faktiskt insett att jag är ett kap. Jag tycker om K. Han är också ett kap. När han är snäll i alla fall.

Nog med försvarstal nu. Huvudsaken är väl att jag mår bra, eller hur? Att det känns bra för oss, med den tolkning vi gör. Och det gör det. Mycket bra.

4 kommentarer:

Samekissen sa...

Men knäppo! Klart att han är bra det märker jag ju på dig och Fisen har ju godkänt honom med. ♥ Man måste inte bli halv eller romatiskt rosa flufffluff för att vilja gifta sig.

Kitty sa...

Jag vet. Och jag vet att du och jag har hyfsat lika tankar. Det var därför du hörde till dem som fick veta innan jag blev outad ;)

Marika sa...

Det är helt underbart att ni är förlovade! Romantikern själv här uppe på östsidan njuter för fulla muggar! Och jag om någon är väl beviset på att det inte behöver vara för evigt... ;) Kramizar i massor tjejen!

Linn sa...

Det här har jag totalt missat. GRATTIS, för bövelen! Man behöver inte alls vara rosafluffig för att vara förlovad eller vilja gifta sig. Jag är glad för din skull!

Det går att avvika från sina principer ibland utan att svika dem totalt, vet du. :) Kram!