På bussen. Jag klär på mig allt det jag under resan tagit av. Mössan har jag lämnat på idag men jag tar på mig vantarna och virar den långa halsduken om halsen. Som en riddare tar jag på mig min rustning. Gör mig redo att möta fienden. Och direkt när jag kliver ut faller jag i fiendens armar. Min fiende är Kylan och det är många månader sedan jag vann en strid. Min rustning skaver. Jag vill byta ut den mot tunna sommarkläder. Bara fötter. Jag längtar så efter att kunna gå ut utan att hacka tänder. Ja, jag flydde en kort tid till sol och värme men jag längtar efter nåt mer bestående. Vår. Försiktigt spirande vår.
Den kan få komma vilken dag som helst nu. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar